Hej på er! Jag har varit sjuk de senaste dagarna och typiskt nog är jag det fortfarande. Har dragit på mig både hög feber, huvudvärk och värk i hela kroppen. Därför har det faktiskt fått stå tomt här. Skulel skrivit ihop en massa inlägg på tåget igår, men jag hade knappt ens ork att läsa lite i min bok så jag hade än mindre ork att ta fram datorn. Hela dagen igår spenderade jag alltså på ett tåg, var framme här i Åre vid nio på kvällen.

 

 

I morse gick jag upp super tidigt, redan halv sex, för att hjälpa min pappa och syster att komma iväg till Åre. Sen vid tio vad det dags för lite jobb och har jobbat fram tills nu. Jag åker nämligen inte upp till Åre förens på fredag och firar alltså nyår där uppe tillsammans med familjen. 

Åker ut till stallet om ungefär en timme för att fixa iordning Pärlans grejer, får se om det blir någon ridning eller inte. Tror nog hon får vila idag och gå imorgon istället. Men innan stallet nu så blir det lite städande här hemma då jag ska ha hem några kompisar imorgon för att fira min födelsedag. 

 

 

Alla andra år har jag sammanfattat månad för månad, men det blir så himla många inlägg och det är många månader där det inte händer särskilt mycket. Fick däremot idén att dela upp det med några månader i taget, tack vare Ellen. Så i år kör jag på det i stället, första delen blir alltså januari till mars.

 

I januari började vi lite mer ordentligt sätta igång Pärlan efter hennes hovböld, det blev därför några vändor till ridhuset men även många uteritter i snön.

Go'kväll! Har ni haft en bra dagen före julafton dag? Själv gick jag upp tidigt i morse för att fodra och släppa ut hästarna, trots utebliven sömn var det väldigt mysigt. Det händer ju inte så ofta om man säger så. Sen var det snabbt hem och äta frukost för att hinna i tid till jobbet. Skulle bara jobbat till 14 och därefter hunnit uppdatera här innan jag åkte till stallet, men jag fick jobba över så det var precis så jag hann hem innan min skjuts kom. Pärlan fick sig lite longering på stallplanen och benen tvättade. Stretchade även lite granna och gav henne en massa godis, lilla godisgrisen.

Sen jag kom hem från stallet så har vi ätit mat och haft familjemys framför tvn, nu börjar det dessutom bli dags för mig att gå och sova. Blir upp tidigt imorgon också för att alla tillsammans ska fixa stallet på morgonen. 

 

Igår kväll var hela tjocka släkten här för att fira mig så därför stod det tyvärr lite halv tomt här. På förmiddagen var vi nere på stan och gjorde lite ärenden, vi blev lite sena hemma vilket gjorde att det blev stressigt för mig till stallet. Men jag hann ändå rida ut en kort sväng och köra lite galoppintervaller. Tanken var att jag skulle lagt upp ett inlägg som var färdig skrivet när jag kom hem från stallet, men det glömdes snabbt bort och på kvällen blev jag så fruktansvärt trött. Det får helt enkelt komma upp imorgon istället.

 

Godmorgon på er! Lite utebliven uppdatering de senaste dagarna, men jag hoppas ni förstår. I tisdags på morgonen skulle jag ringa ett samtal, och jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt att jag måste förbereda mig rätt länge innan. Att dem inte svarade sen gjorde ju inte saken bättre precis. 

När jag kom hem från jobbet på kvällen så hade vi en del att fixa med här hemma. Ju mer klockan blev på kvällen desto mer ökade ångesten. Fick sån fruktansvärd ångest för att fylla år, och jag som älskar att fylla år, att jag inte ens ville gå och lägga mig för då blev det min födelsedag. Det var ju inte för att jag blir äldre, utan för att det inte kändes som min födelsedag för att mamma inte var hemma. Mammagris nummer 1.

 

Men vet ni vad som hände igår? Familjen kom och sjöng för mig och först in kom mamma. Dem har lurat mig hela tiden att hon inte skulle vara hemma på min födelsedag! Ni förstår inte hur glad jag blev, det var nästan så jag började gråta haha. Resten av dagen försökte jag spendera så mycket tid som möjligt med familjen, vi åt bland annat tre rätters på kvällen. Självklart var jag tvungen att åka ut en kort sväng till stallet, blev lite barbacka bus på ett fält.Det var verkligen så längesen som jag red barbacka och bara hade lite extra kul.

Så trots en massa ångest dagen innan så fick jag en riktigt bra födelsedag.

 

 

 

I måndags hade vi vår femte träning för ML, vilket också blev den bästa av dem. Äntligen syntes skillnad i galoppen, tack vare mitt kämpande i galoppbakcen, och det var så kul att få visa hur vi verkligen jobbet med det som hon bad. Dessutom fick vi också för första gången börja jobba med samling i traven, och inte bara lösgörande, vilket också var roligt eftersom det visar att vi tagit oss en bit på vägen. Ska bli så roligt att se hur långt vi kommit efter ett år, då kanske jag till och med vill visa film från första träningen.

Jag vet att vi har en lång väg kvar i galoppen, men vi har redan tagit oss en bit och jag är så stolt över oss båda. Bara att kämpa vidare så kommer vi en vacker dag att rida in med självförtroende på dressyrbanan.

 

 

Några klipp från lördagens hoppträning, ett klipp från varje övning vi gjorde ungefär.

 

Eftersom jag var helt själv fick jag vara med och bestämma upplägget lite. Anneli satte fram lite olika hinder som vi skulle byggt ihop till en bana, men vi kom aldrig så långt utan la fokus på annat i stället. Jag valde att vi skulle ha tre galoppbommar framför räcket när vi hoppade fram, det får mig att rida hela vägen fram och jag ser avståndet på ett helt annat sätt. När vi sen gick vidare till andra hinder hade vi bara en bom eller ingen bom, men då kunde jag visualisera mig de andra bommarna för att på så sätt se ett avstånd fram till hindret. Det gjorde en stor skillnad i min ridning och en trygghet i vart vi kommer hoppa av någonstans. Jag blir osäker när jag inte vet om hon kommer komma när eller hoppa av tidigt. 

Eftersom vi också byggt en helt annan styrka i galoppen kämpade vi med att hon skulle vara mer studsig/ärtig i galoppen för att få till jämna och bra galoppsprång fram till hindret. Jag fick jobba lite för att få till den där galoppen, men hon orkade väldigt mycket mer än vad jag trodde. 

Det var en väldigt nyttig hoppträningen och nu har vi verkligen något konkret att jobba med i fortsättningen. Var så nöjd med henne efteråt, fina lilla hästen.

Därefter kom det en massa regn och snö, det frös även i backen kort efter så banan blev oridbar. Enda gången jag fick rida henne ordentligt var egentligen på hoppträningen. Jag kände lite på henne i skogen och så, men det blir ju inte alls samma sak. 

Som ni vet så åkte vi till Värnamo och tävlade den 12 november. Jag vet inte hur många av er som tittat upp vårt resultat, men vi blev uteslutna på hinder nummer 6. Det har lite olika anledningar till varför, men den absolut största är att jag sätter alldeles för stor press på oss och det måste jag jobba bort för att vi ska kunna ta oss framåt igen. Vi hann även med en dressyrträning under veckan min mamma var hemma. Och vi gick från den bästa till den sämsta träningen. Det märktes så tydligt att hon inte fått jobba ordentligt flera dagar i veckan under en månads tid. Hon blev trött direkt och allt arbete var riktigt jobbigt. Galoppen som hade känts riktigt bra på förra träningen kändes inte alls bra på denna. Kan ju tillägga att jag varit sjuk i ungefär en veckas tid också, så jag var ju ganska så ur form också. Både jag och mamma kände att det var dags att börja åka till ridhuset en gång i veckan och då fick vi som läxa att lägga mycket fokus på galoppen. 

Och om jag har lagt fokus på galoppen. Sen veckan efter den träningen fram till slutet av förra veckan har fokuset enbart legat på galoppen. De dagarna vi inte åkt till ridhuset har jag och Adam ridit ut i skogen och kört flera vändor i galoppen. Helt kravlöst från min sida, bara för att öka hennes styrka. För varje vecka har vi dessutom ökat längden lite för att utmana dem ännu mer. Det har definitivt givit resultat! Det är nästan så att jag inte vill sluta med det, hehe. 

När vi var i ridhuset för första gången förra veckan så kändes det lite så där. Hon blev trött ganska fort och när vi ställde fram ett hinder och hoppade lite kändes det pannkaka av alltihop, men det såg mycket bättre ut än vad det kändes. Men när vi var i ridhuset den här veckan så var ridkänslan och ridbarheten helt magisk. Hon var så med på jobb, framåt och galoppen kändes precis som den träningen som gick så bra. Och galoppen kändes bara ännu bättre i lördags på hoppträning så nu känns det som att vi är på rätt väg igen.

 

Det var en lite update från vad jag och Pärlan har hittat på det senaste och hur det går för oss.