November och höstlovet invigdes med en tjejmiddag hos Matilda. Var underbart att få träffa alla tjejer igen och bara prata i timmar. Var även i Jönköping med mamma och köpte ridkläder för att överleva vintern så ett par rid termobyxor och en Kingsland dun väst inhandlades. Fick även för första gången sen i juni klappa och pussa på min älskade ängel Cassandra. Var på Catching fire med några av mina tjejer och det var bästa filmen på länge. Åkte till Jönköping med Emma och Moa, shoppade loss som bara den och hade en mysig stund i Jönköping med två av mina favorit tjejer. Firade min systers födelsedag i Skåne, shoppade en hel del då med.

 

Började juni med att åka ut till Råsa och rida Pärlan första gången på 5 månader, var det bästa på länge. Red henne nästan varje dag hela juni och red jag inte henne red jag oftast någon annan. Var överlycklig när jag kom ut och träffade henne den första juni, tror nästan aldrig jag älskat en häst så mycket som jag älskar henne. Min älskade syster tog studenten och det blev lite uppehåll här på bloggen på grund av det och sista veckan i nian. Hände verkligen mycket den där sista veckan. Åkte till Liseberg med alla nior på skolan, var avslutningsmiddag och mycket mys med klassen. Slutade äntligen nian och var så taggad på sommarlov. Dock hände det tråkigaste på hela året i juni. Cassandra åkte på sommarbete en dag jag skulle rida henne. Hon åkte utan att jag fick veta något och ägarna hörde inte av sig heller. Firade Moa med tårta och presenter som vanligt på hennes födelsedag och jag tror det var lika uppskattat som vanligt också. Firade midsommar ute på landet as usually. Var aktivitets ansvarig på barnlägret med Maja och fick vuxenlägret som betalning. Lärde mig mycket på lägret och det var superkul. En bra avslutning på min ridskoletid.

 

Efter att ha dränkt alla mina sorger i en påse riesen tänker jag nu sätta igång med allt jag har att göra. Är helt seg i huvudet och orkar egentligen ingenting men jag får helt enkelt sätta på lite musik på högsta volym och sjunga med så ska jag nog få någonting gjort. Provet idag gick nog åt helvete och det var därför en påse godis fick följa med hem från affären. Annars har jag fått en förfärlig huvudvärk och otroligt mycket inspiration till att rida dressyr på "lilla" ponnyn, lagom till vi åker iväg...

Har ett rum som ska städa, en tårta som ska kommas på, en väska som ska packas och julklappar som ska slås in. Let´s start with the julklappar!

just put a smile on your lips and show them what you go for!

Den senaste tiden har jag och mina vänner pratat mycket om framtiden och drömmar, vad man vill göra efter student och ja allt som har med livet att göra. Alla längtar efter att ta student och äntligen få börja sitt liv.

Jag om någon längtar till att sluta skolan, verkligen få flytta här ifrån till Stockholm eller Göteborg. Köpa och inreda min egen lägenhet. Börja leva mitt egna liv. Det är något jag längtar så fruktansvärt mycket efter, speciellt att få nå mina mål och uppfylla alla mina drömmar som inte går att upp fylla så länge jag går i skolan och är fast här. Allt får mig att längta till studenten, vill bara att de här tre åren ska svischa förbi.

Men samtidigt är jag så rädd och vill inte att de här tre åren ska ta slut, jag vill att dem ska fortsätta för evigt. Jag trivs något otroligt bra i min klass och med den linjen jag går. Älskar alla jag har runt omkring mig och skulle förtillfället inte kunna önska mig ett bättre liv. Har verkligen världens bästa vänner och pojkvän. Lever ungefär som i en dröm just nu, trivs så otroligt jävla bra med det liv jag lever nu. Men ändå vill jag bli äldre och börja leva livet, och på samma gång inte.

Jag vet inte ens vad jag vill bli när "jag blir stor". Har alltid lite smått drömt om att starta eget, och nu har drömmen blivit större. Men jag vet inte om det är rätt för mig. Jag vill inte förlora kontakten med alla mina fina vänner. Jag vill ha kvar tryggheten och känslan av att alltid ha någon att luta sig mot och kunna prata med när som helst. Jag är rädd för att tappa dem känslorna när de här tre åren är över och jag ska börja mitt liv. Rädd för att tappa bort all trygghet jag har. Mina vänner, stallet, hästarna, min familj och allt som har med trygghet att göra.

Känner mig mest bara snurrig när jag tänker på det här och får panik om vad det ska bli av mig men samtidigt är jag så förväntansfull och längtar så mycket så jag spricker. Men mest av allt är jag rädd. Rädd för att förlora allt. Vill nog absolut mest av allt bara bli liten igen. Kunna krypa upp i mammas famn när allt är jobbigt. Vara ovetande om vad framtid är och vad som ska hända. Bara leva i nuet och inte behöva oroa sig för något. Kunna gråta ut i någons famn utan att känna sig svag.

Innerst inne är jag nog rädd för att växa upp...