Här ser ni två fina exempel på hur det kan se ut när vi ska ta lite fina bilder. 

Vet inte hur många gånger jag har skrattat åt den första bilden. Det kan ju inte bara vara jag som tycker att hon ser ut som en kamel? Det enda som saknas är pucklarna. 

På den andra bilden blev nog Pärlan lite väl puss sugen ;)

Det här var vår utsikt imorse när vi vaknade. Jag och pappa har det verkligen helt underbart här. Var lite blåsigt när vi kom igår men idag vaknade vi upp till klarblå himmel och lite vind som försvann senare. Har legat på stranden nästan hela dagen, tog bussen till en sandstrand på andra sidan ön. 

Nu har vi precis kommit tillbaka från restaurangen, är proppmätta och ska nog sova ganska så direkt. Ser ut som att det blir ännu en dag på stranden imorgon. Får se när jag har tid att skriva nästa gång, men ni får ha det så bra tills dess!

För några veckor sen tillbaka, om jag inte minns helt fel, så hamnade vi i en svacka. En av våra vanliga svackor skulle jag nästan vilja säga. När jag inte mår helt hundra mentalt och hon visar det tydligt. Sättet jag hittat att ta oss därifrån är att släppa alla krav. Den här gången var der bort med sporrar och spö och målet var att gå framåt och svänga när vi skulle svänga. Detta löste vi ganska snabbt och jag började sen, mest efter lektionen för Lotta, att fokusera på flyttandet igen. Speciellt då ytter. Har tragglat med detta det sista nu och i torsdags var hon så himla fin, fortfarande lite seg att ta skänkeln ibland. Men i traven bara dansade vi fram några gånger. Det är redan stor skillnad på hennes lyhördhet när det kommer till att ta skänklarna. Att svänga för ytter i dressyr och bommarbete är numera nästan inga problem, ska bara ta med det till hoppningen också. 

För varje gång vi får gå tillbaka några steg så kommer vi alltid tillbaka lite starkare. Jag får liksom en stund att analysera min ridning och på så sätt förändra den till det bättre. 

Just nu är jag bara så stolt över oss och vill göra allt för att kämpa lite extra. Vi ska ta oss så långt vi kan, fina lilla häst ❤️

Hej på er! Är snart en vecka sen jag senast var inne här och skrev, men jag har inte glömt bort er har bara haft lite fullt upp. Som ni ser på bilderna sitter jag just nu på Espresso House och tar en fika samtidigt som jag försöker få den sista matten gjord. Om ungefär en timme går tåget till Kastrup och sen lyfter flyget till Malta, ni har inte glömt bort det va? ;)

Det är faktiskt det som gjort att jag inte haft någon tid. Min vecka har helt och hållet bestått av packning, fysikplugg, ridning av hästen och så har jag kämpat med att försöka ligga i fas/lite före i de ämnen jag missar nu när jag är borta. Hör och häpmna så har jag faktiskt hunnit med att träffa Szymon någon timme också, vilket var ungefär första gången på två/tre veckor. Min tid räcker helt enkelt inte riktigt till. Men jag hoppas verkligen att allt ska försöka klaffa lite bättre när vi kommer hem igen.

Vill så gärna dela med mig och skriva om mig och Pärlan, har även lite annat jag skulle vilja lätta från mitt hjärta. Får se om jag kanske hinner skriva lite på tåget. Tänkte skriva ihop några inlägg som kommer upp de dagar jag är borta och kanske, förhoppningsivs, slänga upp lite bilder från stranden och havet. Så ja min plan är att det ska börja rulla på som vanligt här igen och förhoppningsvis håller det. 

Jag gick till skolan igår, vilket jag inte borde ha gjort. Min hjärna var bokstavligt som överkokad gröt, seg som kola, en klump med deg eller vad man nu vill använda för beskrivning. Fanns inget fokus eller ork någonstans, det var inte ens att tala om att lyckas åstad komma något. Min hjärna var helt enkelt som de senaste dagarna då jag försökt plugga matte, urkopplad. Anledningen till att jag gick var enbart för att jag började sent och hade bara två lektioner men det hjälpte visst inte. 

För att fortsätta prata om skolan så har jag mitt första matteprov idag och går kvällen var i vanlig ordning ångestfylld, med en dos av panik och uppgivenhet. Detta framfördes i många meddelande till Elin, som så fint svarade lika känsloladdat tillbaka. Hej, vi är två tjejer som inte klarar av matte- och fysikprov.

Och jag vet hur en del av er tycker det är så tråkigt när jag skriver om skolan så ska försöka lägga det åt sidan för resten av dagen. 

Vid det här laget tror jag ni kan lista ut vad som mer kommer med denna torsdag. Stallet och ridning såklart. Har velat lite med vad vi ska göra idag, men just nu lutar det åt lite bommarbete. Ett gäng trav och galoppbommar.

 

Bara för att vara lite så där jobbig och trampa någon på tårna ska jag berätta om vilket fantastiskt slut jag har på det här året. De sista grå och tråkiga månaderna det här året ser jag framemot för de kommer bli så bra.

 

Jag kan ju börja med att säga alla saker jag räknar ner till.

Det som har minst dagar på min nedräkningsapp är inget mindre än en solsemester med min kära far till Malta. Ni förstår inte hur underbart det ska bli med lite ledighet i solen och det är bara 13 dagar kvar nu.

Därefter kommer förhoppningsvis min och Pärlans första tävlingsdebut, om planerna går i lås vill säga. Men till dess är det inte mindre än 57 dagar. Snacka om att jag blev lite nervös nu.

Den sista nedräkningen är självklart min 18-årsdag som imorgon går ner till tvåsiffrigt alltså är det idag 100 dagar kvar. Vilket leder till 103 dagar till julafton, snart är vintern här.

 

Allt annat roligt som ska hinnas med innan det här året är slut är förhoppningsvis ett körtort, ett besök hos min kära syster i Göteborg, en clinic i stallet med vår kära hovslagare, många hoppträningar och några tävlingar.

 

 

Hallå på er! Igår var jag och red som vanligt på torsdagar. Torsdagar har i princip alltid inneburit hoppning/bommar och det var ingen ändring på det. Blev lite studs och galoppbommar med ett galoppsprång i mellan. Jag tror ni ser min röda tråd genom hela passet, galoppträning så klart. 

 

En liten tillbaka blick till när hela familjen bodde i en husvagn i över en vecka. Åkte runt en hel ö, tittade på tiotals vattenfall, glaciärer, valar, fick sitta på ryggen av en islandshäst igen, issjön och mycket mycket mer. 

Helt enkelt en throwback till vår familjeresa till Island sommaren 2012, en resa jag lätt vill göra om igen. 

 

Jag är så otroligt nöjd över vår andra runda i lördags. Jag tycker att det var så perfekt som det kunde bli med tanke på vart vi ligger och att hon började bli lite trött mot de två sista hindrena, och det var inte bara hon som var trött. Det enda minuset är väl just det att jag också blev trött mot slut och där av blir det trav efter sista hindret, men vad gör väl det? Vi var ju faktiskt klara och otroligt färdiga i kroppen också. En 80 cm runda har aldrig känts så enkel som i lördags, även om jag tvekade på om jag skulle starta med tanke på regnet men idag är jag så glad att vi gjorde det.

Det är ju självklart att jag skulle vilja ha henne mer upp, in under med bakbenen så hon "höjer" sig framtill, och framåt men vi är inte riktigt där än. Vi kämpar på i vår egen tackt och förhoppningsvis kommer lite snabbare framåt med våra nya sadlar sen som kommer ligga rätt.

Men det var helt klart roligt att få lägga till ytterliggare två rosetter till samling och två rundor till på rutinkontot, drömen om att få startsignal på en riktig tävling känns inte så längt bort nu.

 

När jag skulle gå ut från ridhuset för min första start vräkte regnet ner, jag skojar inte när jag säger att det slog som spön i backen. Så jag var helt enkelt redan genomblöt innan jag startade, men tack och lov lättade det av innan jag fick startsignal. Är som sagt nöjd med ritten, red lite slarvigt fram till tvåan och åttan men hon räddade. Var en lite extra jobbig start då banan såg ut som den gjorde med en massa vatten och Pärlan är inte överförtjust i vatten men jag tror hon tyckte att hindrena vägde över vattnet för vattnet var inte lika hemskt som vanligt. På grund av regnet så blev det bara film och inga bilder.

 

Nu är det snart dags för lilla mig att krypa ner under täcket igen för att sova. Imorgon väntas en ny vecka och därmed ännu mer skola. 

En ledig söndag, utan några speciella måsten. När hände det senast? Ja egentligen skulle vi i stallet åkt på en överraskning idag, men tyvärr fick vi ställa in pga vädret. Så min söndag har än så länge bestått av en lång sovmorgon med utdragen frukost, lite datorsittande och snart blir det lite plugg också. Resten av dagen få vi se vad den kommer bestå av.

 

Träningen i måndags var egentligen inget särskilt, fanns både bra och dåliga delar i det hela. Allt det som gick mindre bra tar jag på mig, var ett räcke som vi rev två gånger vilket i vanliga fall inte är hennes stora problem eftersom det aldrig händer men där var det jag som inte fick henne tillräckligt aktiv så bakbenen hamnade lite efter. In mot linjen med tre galoppsprång red jag lite dålig väg så fick två stopp där, det vi måste träna på där är att hon ska flytta lättare för ytter. Lotta såg att vi hade lite svårt för det och det är ingen underdrift, i vänstergalopp hon är ju svagare i högerbak. Sen var det ett annat räcke som vi fick några stopp på och det tar jag också på mig, var en barnvagn plus några katter vid sidan om och jag gav inte henne tillräckligt mycket stöd så hon kände sig trygg och ville hoppa ändå. Något jag kan lära mig av det är att jag måste få henne att lita på mig när vi ska förbi läskiga saker. Jag lärde mig helt enkelt lite nya saker jag ska tänka och träna på. 

Men man får ju inte glömma bort allt som faktiskt gick bra, vi fick många fina språng och även vägar. Lite stora språng ibland men det är inget som bekymrar mig längre. Känner mig väldigt taggad inför lördag nu, jag ska rida så det bara visslar i öronen. Blir lite sporrad av mig själv efter en sån träning där det blir en del "grundfel".

Avslutningsvis vill jag bara säga att Lotta är en otrolgit bra tränare, pedagogisk och lätt att förstå med ett bra tankesätt i hoppningen. Dessutom har hon själv en dotter som tävlar i hoppning och det får ju henne att förstå och kunna hjälpa mig bättre. Så i framtiden kan det kanske bli lite träningar för henne ibland.

 

 

Godmorgon! Eller kan man fortfarande skriva det när klockan är halv tolv? På onsdagar har jag så lång sovmorgon som till halv tolv så där av bjuder jag på några bilder av min frukost. Har ju en förkärlek till smoothies på sovmorgonar och det finns ju inget bättre än att få slänga i lite färska bär, idag blev det blåbär och bara för att jag kunde blandade jag lite blåbär med socker och tog bredvid. Sommardröm. 

Har precis börjat min första lektion och har sen två till, slutar alltså 15.20 idag och då blir det plugg för hela slanten. 

Lilla tokiga häst, men till slut gick det lite bättre. Börjar bli bättre på att hantera henne när hon blir sån, men jag kan ju inte säga att jag inte blir irriterad på henne. Med Angelinas hjälp fick jag en häst som jobbade på riktigt bra, hoppade några små kryss på en båge och det gjorde hon jättebra i vänstervarv. Däremot när vi bytte varv och utgick från det läskiga hörnet var det inte lika kul längre. Då stack hon några gånger, hon får en oärlig galopp på kortsidan så jag har ingen möjlighet att reglera den på något vis och så fort vi vänder upp mot krysset "laddar" hon till och sticker efter språnget. Sista gången jag körde så försökte jag verkligen rida henne hela vägen och det gick väl så bra som det kunde så jag är ändå okej nöjd med passet. Även om ångesten ligger och gnager efteråt...

Sen trodde jag, dumt nog, att allt skulle vara "som vanligt" på lördag när jag skulle rida. Men så var inte riktigt fallet. Allt började helt okej, sen var det något som brast och inget funkade. Allt gick tillbaka till hur det var för lite mer än ett år sen. Att känna sig otillräcklig, som att man inte borde göra det man gör, att bryta ihop flera gånger för att jag inte klarar av att göra det jag vill göra mest av allt. Efter att ha pratat med mamma, som jag så innerligt önskade var där, la jag alla krav och förväntningar åt sidan och det enda vi gjorde var att rida framåt och svänga där vi skulle svänga. I dressyren är det nog så det kommer se ut ett tag framöver, helt utan krav.