Jag kan tänka mig att en del av er är intresserade av hur det är med Pärlan och hur det går för oss i vårt kämpande mot våra mål, och det ska ni få veta nu.

 

När jag kom hem från vår studentresa så red jag på måndagen och sen hann jag inte rida mer den veckan förens hoppträningen som var på söndagen efter min student. Min tanke när jag åkte ut till stallet var att ta en riktigt mysig uteritt, men det var ingen som ville följa med och då blev jag istället väldigt sugen på att hoppa så jag satte upp en kombination med två galoppsprång. Har inte jättemycket att säga om hoppning, förutom att jag har en del underliga klipp. Hon var verkligen inte sig själv, eller så som hon var innan jag åkte. Självaste hoppningen gjorde hon klockrent, men allt runtomkring var inget roligt alls. Jag tror jag höll på att trilla av tre gånger för att hon slängde sig rejält för något som inte existerade. Kan erkänna att jag lite, där och då, ville ge upp.

Det var lite därför jag valde att vara med på hoppträningen på söndagen. Det och för att det var sista träningen för den här säsongen. Vi hade två olika linjer och den på böjt spår gick inte särskilt bra. Hon ville inte hoppa det andra hindret som var en grind och tillslut så åkte jag helt enkelt av. Efter det red jag mycket bättre och den raka linjen med studs och oxer gjorde vi riktigt bra och det kändes skönt.