Aja, det är inte mycket man kan göra åt. Jag ska alldeles strax sova då jag känner mig så fruktansvärt trött och seg. Har ju jobb mellan 8 och 16 imorgon, det är längre än vad mina jobbdagar brukar vara så lär behöva så mycket energi som möjligt. 

Jobbade mellan 7.45 och 14.15 idag, var en hel del ute så hade ju på mig vinterkängorna och vinterjackan. Lite kontrast mot gårdagen sneakers och bomberjacka. Längtar tills våren verkligen är här på riktigt, ser ju ut som att det kan bli redan till helgen. Var i vilket fall inte någon vår när vi red idag, nästan så jag övervägde att ta termobyxorna. Men Pärlan var väldigt fin idag trots att min ork låg på minus. Känner att vi hittat en bra grund nu som det bara är att bygga vidare på, kul! Det stod något hinder framme så hon blev lite till sig i galoppen några gånger för hon trodde att hon också skulle få hoppa, har aldrig någonsin varit med om det tidigare. Det var nästan som att hon glömde bort mig på ryggen, haha. 

Nej nu är det verkligen dags att sova. Godnatt på er!

I fredags släppte Zara Larsson sitt nya album och har ni inte lyssnat på det så borde ni verkligen göra det. Jag tror att ni alla vet hur det är när det släpps nya album som man längtat efter, man tycker om de flesta låtarna men det är alltid någon som man hoppar över och inte vill lyssna på. Men Zara har lyckats med det nästan omöjliga, att göra ett album där man nästintill älskar varje låt. Man vill lyssna på alla låtar och det är så många låtar som bara går rakt in i hjärtat, hon gör alla låtar så jävla bra rent ut sagt. Det finns bara ett album där jag verkligen tyckt om varje låt tidigare och det är Veronica Maggios senaste album.

 

Samma dag släpptes musikvideon, som ni kan se här nedan, till Symphony. Ni borde ta en titt på den för den är så himla fin. Första gången jag såg den hade jag gåshud genom hela och andra gången ville jag bara gråta för att budskapet verkligen skönk in. 

 

Måndag: Eventuellt jobb. Pärlan får lite lätt jogg efter en vilodag.

 

Tisdag: Jobb 8-16. Pärlan ska motioneras efter att jag slutat jobba, tror det kanske blir en uteritt.

 

Onsdag: Eventuellt jobb. Beroende på hur det blir med jobb och vad jag hittar på med Pärlan så blir det gymmet, det är planen iallafall.

 

Torsdag: Jobb 12-16. Pärlan får nog vila, men det beror lite på hur det har sett ut tidigare i veckan. Om jag hinner ska jag även rida Ramses.

 

Fredag: Eventuellt jobb. Inget planerat förutom att känna igenom Pärlan inför helgen.

 

Lördag: Hoppträning för Anneli.

 

Söndag: Pay & Jump, inte det mest ultimata att det nästan alltid blir dagen efter hoppträning men vi behöver få in mer rutin och självförtroende så det blir bara en 70 cm. 

 

Förutom stallet så är den här veckan ganska oplanerad, har ju såklart en massa sysslor här hemma som jag inte hann med förra veckan. Det lär säkert dyka upp något roligt att göra, annars ska jag försöka fortsätta hålla igång träningen. Förra veckan kom jag äntligen igång ordentligt med träningen igen och det var verkligen så härligt att både få kämpa lite extra och få ge sig ut och springa.

 

 

 

Årets tredje hoppträning och jag börjar verkligen känna hur vi börjar komma igång på riktigt igen. Givetvis märker jag avsaknaden av ordentlig galopp varje dag, men det är inget jag kan göra något åt. 

Än så länge har vi ganska låga hinder på träningarna då det är en ponny och en unghäst med, sen är det även en tjej som precis börjat rida hästen hon har med på hoppträningarna. Och så jag då, jag nöjer mig gott och väl med låga hinder just nu. Vi behöver bygga styrka och hitta ett mer hållbart ridande att sen ta med upp på högre höjder. Det varierar lite på vilka som är med på träningarna, men jag skulle säga att det är inte någon som är höjdgalen och måste ha höga hinder.

Vi började med att hoppa fram några gånger på det lilla räcket i mitten, kände redan då hur hon var på G idag och att galoppen kändes riktigt fräsch. Tror hon var igång i "galoppmusklerna" efter att hon bara fått sträcka ut i fredags. Som nästa övning gjorde vi den som kommer som nummer två på filmen. Vi började med bara två bommar och sen körde vi alla fyra. Funkade bra både med de olika bommarna och i de olika varven. De första gångerna fick jag rida på henne i mitten av övningen, men sen fick jag till tempot innan så att hon kunde sköta övningen helt själv. Hon har lite svårare för att komma helt rätt i vänster varv, än vad hon har i höger. I höger kommer hon rätt de flesta gånger. Men i hoppningen så har hon lättare i höger varv än vänster varv. Tror det är för att hon automatiskt går lite mer upp med huvudet i höger galopp och därmed hamnar mer rätt för hoppning, blir ju desto svårare i dressyren.

En övning som vi gjorde men jag inte tog med var att vi hoppade på "åttvolt" med hjälp av det räcket vi hoppade fram på. Tog inte med det då det mest ser flängigt ut, hon har ju inte styrkan för att rida volterna ordentligt men vi bygger ju styrkan tack vare övningen.

Som avslutande övning gjorde vi den långa linjen ni ser sist i filmen. Tycker vi gjorde den riktigt bra, speciellt innan vi la upp det sista till en oxer. Blev lite tveksam i början då, men rättade mig och red fram henne så vi kom bra på den sista delen. När vi kom andra gången hade vi ett mycket bättre grundtempo, men jag glömde av mig och fortsatte som förra gången att rida på henne den sista delen så det rann iväg lite. Men vi löste det ändå och fick ett bra sista språng. Riktigt riktigt nöjd med träningen.

 

Det var ganska många tankar och funderingar, även aha upplevelser, som kom både under och efter träningen den här gången. En sak jag lade märke till redan i början av träningen var hur mycket bättre och energisk galopp jag fick när vi fattade galopp från skritt. Hon blir mycket mer farmme och aktiv när vi fattar galoppen från skritt. Så ahde vi stått still lite så travade, saktade av till skritt innan vi fattade galoppen och sen galopp. Blev stor skillnad så det är något vi helt klart kommer fortsätta med. 

Det första jag sa till Anneli när vi skulle reflektera över tränignen och vår instats var att hon måste påminna mig om att rida på så här bra nästa träning också. Tack vare bommarna mellan alla hinder, som ligger på normalt storhäst avstånd, så rider jag på henne i ett mycket bättre tempo för annars vet jag att det inte kommer stämma. Min mamma, och även Anneli, har tjatat om att hon måste gå fram mer men den här gången fick jag verkligen en aha upplevelse över hur de har menat. När jag rider känns det som att det går fort, men när jag tittar på fimerna går vi i ett riktigt bra tempo tycker jag.

Årets första start var tänkt att vi skulle göra i Vetlanda den 12 mars, men jag har flyttat fram årsdebuten på obestämd tid just nu. Jag har tyvärr också behövt lägga hemmatävlingarna i april på hyllan, chansen att vi är redo för 1 meter då är inte särskilt stor. Även Anebys tävlingar vid påsk har jag bestämt att vi inte ska på, utan att jag troligen hänger med familjen till Åre istället. Så som det ser ut nu blir årets tävlingsdebut inte först förens i slutet av april, närmare bestämt den 29 april i Tranås. Älskar ju deras utebana. 

 

Jag skulle säga att jag har under hela min och Pärlans tid alltid varit noga med att inte gå för fort fram. Har hellre startat en höjd/klass en gång för mycket än att gå upp en klass. Det var först när våra sadlar blev stulna, eller egentligen mer ett år senare, som jag kände stressen att komma framåt fort. Tanken var ju att vi skulle startat på hemmaplan den sommaren, men avsaknaden av ordentlig sadel gjorde att vi inte kunde träna ordentligt och starten på hemmaplan flyttades fram ett år. Vi lade upp en ordentlig och bra plan. Men tyvärr kan man inte alltid hålla sin plan. Förra sommaren lyckades jag jobba när de flesta tävlingar var och de som jag faktiskt kunde åka på blev tyvärr inställda. Så med bara en 1 meters start i bagaget, var jag dum nog och, startade vi på hemmatävlingarna i augusti. Jag kunde inte hålla nerverna i styr och jag satte dessutom en fruktansvärd stor press på oss båda. Pärlan var ändå i bra kondition och skulle klarat det, men jag var definitivt inte redo. Det är faktiskt första gången som jag tycker att vi har gått för fort fram, med resultatet i hand hade jag inte startat utan försökt få fler rundor i bagaget innan vi startade hemma. Men det är lätt att vara efterklok. 

 

Så nu har jag lagt en ny liten plan och jag kommer ta det väldigt försiktigt fram. Både jag och Pärlan ska vara redo den här gången. Så vi kommer köra på med 70 cm tills jag känner att vi båda ligger på samma våglängd och jag inte behöver jobba ihjäl mig. 70 cm kan vi ju nämligen komma lite hur som helst på men ändå ta oss över. Sen är tanken att ta med oss det vi har från 70 och sakta men säkert gå upp i klasserna. Men jag tänker definitivt inte gå upp en klass förens det känns helt hundra. Hoppa enstaka hinder kan vi på en meter men att få till ett bra flyt i en bana är det vi behöver jobba mest med och där kommer fokuset ligga, på lägre höjder. Jag tror att det kommer gå bättre/snabbare nu när jag har henne alla dagar, du kan jag anpassa ridningen så mycket mer. 

 

Jag hoppas ni är med på och vill läsa om vår lilla resa. Vi har inte de bästa förutsättningarna, men jag vet att vi kan och vi ska.