Efter en hel del fundering den här veckan har jag kommit fram till att dela med mig av de bra/bästa delarna från förra helgens rundor. Hela rundorna var inte så dåliga, men en del skäms jag nästan över. Att jag efter så här många år inte rider bättre ibland, suck. Det är ju så fruktansvärt lätt att börja tvivla när man känner det som att man gått tillbaka flera steg, men det kanske samtidigt är så man faktiskt tar sig framåt? 

 

Har i vilket fall analyserat filmerna inte bara en gång utan närmare fem gånger. Min slutsats har blibit att jag måste börja rida mer aktivt även när jag tävlar, på träningarna kämpar jag med att få en bättre galopp in på hinder. Men på tävlingar fortsätter jag med samma ridning, alltså att bara driva henne framåt, som jag gjort i "alla" år. Vi har kommit längre än det och jag måste helt enkelt få in det även när vi tävlar, blir så himla svårt att få till ett bra språng om jag inte har något tryck alls i galoppen. Får lite panik på mig själv att jag inte insett det här tidigare!

Det bästa språnget vi hade under båda rundorna var ju helt klart på hinder fem i 90 cm där jag efter hinder 4 tappade stigbygeln, fick gå ner i trav och då jag fick en bra galopp direkt valde jag att styra på räcket. Vilket jag gjorde helt rätt i, det är sån galopp jag ska ha jämt. Måste bara få in det också.

Annars är det mycket som hade behövts förbättras, men om vi ska försöka se något mer positivt är det ju faktiskt att vi tog oss över vattenmattan två gånger. Vi hoppar det numera utan att reagera överhuvudtaget vilket är skönt.

 

Här nere kommer alltså de delarna av rundorna jag vill dela med mig av. 

 

Jag vet att jag redan gjort en throwback till vår första tävling, men här kommer den en gång till då det idag är exakt tre år sedan vi var iväg på vår första Pay & jump. Vi har både hunnit med en hel del tävlingar sen dess och vi har utvecklats något ofantligt. Trots att vi just nu är i ett nytt skede i hoppningen och det inte alls känns bra utan mer som att vi är tillbaka på ruta ett så inser jag idag att vi gjort en ganska stor resa, både jag och Pärlan. 

Under dessa tre år har vi gjort vår riktiga tävlingsdebut, både hon och jag. Vi har varit uppe och nosat på 1 meter. Vi har samlat på oss många rosetter. Men bästa av allt är att vi haft så fruktansvärt roligt och lärt oss minst lika mycket. De här tre åren har varit fantastiska och jag hoppas att det iallafall blir ett år till tillsammans. Världens bästa häst ♥

 

 

 

 

 

Här nedan kommer en massa blandade bilder från våra tre tävlingsår tillsammans. Jag vet att jag sagt det så många gånger förr, men hon gör mig verkligen så lycklig! ♥

 

 

Godmorgon! Träningen igår gick verkligen riktigt bra, är så himla roligt när vi tar oss ett litet steg framåt för varje träning. Fick beröm för att höger galoppen hade blivit bättre, har jobbat på att hon ska ta högerskänkeln och inte luta sig så mycket inåt. Det var roligt att höra att det gett resultat! Vänster galoppen var rena drömmen om man jämför med i höstat. Jag kan liksom rida den på riktigt och den känslan slår allt! Traven var aningens energilös igår, men vi började arbeta med galoppen och då blir det gärna så då galoppen är jobbig. Traven var däremot fin med de förutsättningarna, jag kan fortfarande begära mer energi stundtals och det är bättre än inget. Efter söndagens rundor kände jag mig tvivelaktig och lite vilsen, men igår visade hon att vägen är bara rakt fram.

 

Vad händer idag då? Inget jobb för min del utan jag fortsätter att fixa här hemma. Förhoppningsvis håller sig vädret i schack så att jag kan hålla på ute i trädgården. Våra land behöver rensas till min mamma kommer. I eftermiddag blir det som vanligt stallet och jag tänkte att vi tar våran joggingrunda med extra avskrittning på skogsstigarna, det förtjänar hon efter igår.

Har ni något roligt för er denna tisdag?

Förra helgen hade vi vår näst sista hoppträning för det här terminen och jag skulle nästan vilja säga att det är den bästa så här långt i år. Jag får verkligen kvitto på att det ger något att kämpa. 

Vi fortsatte med att jobba på att kunna svänga hästarna på mindre volter i galoppen, men även byta galopp över hindret så att vi landade i rätt galopp för nästa volt. Ni ser självaste övningen i början av filmen. Är nöjd med hur bra volter vi faktiskt gör, jag kan numera rida henne genom volten och inte behöver inte kämpa med att hålla igång galoppen. Däremot så lyckades vi inte riktigt med att byta galopp, vilket var otroligt retligt när jag hade tränat på det hemma tidigare i veckan och då hade det gått jättebra. 

Som andra övning hade vi en linje med tre räcken och fyra galoppsprång mellan varje. Vi gjorde den riktigt bra alla gånger, fyra jämna galoppsprång med tre bra språng över räckena. Det enda som vi måste träna på i det läget är galoppen in på linjen, har svårt att få till den galoppen vi har i linjen innan första räcket. Men galoppen har alltid varit det svåraste för mig och jag måste börja bli ännu mer konsekvent med att verkligen rida den innan och efter. 

Som avslutande övning hade vi ett dogleg med räcke in och oxer ut. Började på lite lägre höjd innan vi avslutade två gånger på 90/100 cm. I början hade vi lite svårt att hålla koll på alla fyra benen, hon bytte bara fram så vi hamnade i korsgalopp och när hon sen ville byta bak blev det några travsteg innan hon bytte. Men vi löste det tillslut en gång innan vi höjde upp. Som sagt är det en del kvar i galoppen och jag måste börja bli bättre på att rida den hela tiden. När vi höjde upp sen så kom de där små hjärnspökena fram, men vi löste det helt okej ändå. Andra gången fick vi till det utan hjärnspöken och det kändes lätt. Inte högt och ingen tvekan. Det är bara den där galoppen innan som jag redan tjatat om nu haha. Kämpar jag på nu så vi får till den så kommer allt bli mycket lättare. Det är inte enkelt med ny ridning, man faller så lätt tillbaka till den gamla om man inte tänker sig för.

 

Är ju helt klart nöjd med träningen, vi har tagit oss en bra bit på vägen och det är så kul när man får kvitto på det.

 

Den 29 april var vi iväg på årets första tävling i Tranås. Anmälde bara till 80 cm för att ta en klass i taget, det blev våran tredje 80 cm för i år och vi låg helt i fas med den planering jag gjort. Vi nollade 80-klassen och efter en del tänkande, men även tittande på rundan så bestämde jag mig till slut för att efteranmäla till 90 cm också. Vår första 90 cm för i år och det kändes riktigt bra, vi fick ett olyckligt litet stopp då jag hoppade före för att jag trodde hon skulle hoppa av stort. Men vi kom igen och då var det inga problem utan vi kom rätt. Det blev helt enkelt bara ett missförstånd för jag kände inget tvivel på höjden eller något. Så det blev helt enkelt ett stopp i vår första 90 cm för i år, och även vår första start med bedömning A:0+A:0. Valde att inte vänta till avd. B då det hade blivit en väldigt lång väntan och det är ju inte precis som att vi inte klarar det hinder- och svårighetsgrads-mässigt. Målet var ändå att bara rida en bra grund och ta resten som det kom. 

 

Är helt ok nöjd med min ridning, hade svårare för räcken den här gången men tycker ändå att det släppte till andra klassen. Tror det har att göra med att det är en helt ny ridning nu som jag inte riktigt kommit in i. Hon har en så mycket bättre galopp idag där hon även går fram av sig själv, så jag behöver inte längre sitta och driva hela tiden. Vilket jag dock gjorde i första klassen och tyckte inte att hon lyssnade framåt men det var ju för att jag bad om ett tempo vi inte behövde och som hon bara orkar korta stunder. Till andra klassen släppte jag mer på benen och lät henne gå på själv mellan hindrena, men jag har inte riktigt fått in ridningen när jag ska lägga an benen igen för att få en bra anridning. Men det kommer med mer träning. 

Är som sagt ändå nöjd då jag känner att det inte finns någon tvekan längre, hon suger på hinder på ett helt annat sätt vilket får mig att knuffa undan mina hjärnspöken. Vi kämpar ihop igen och den känslan slår allt.

 

Här nedan kommer lite bilder som Malin var snäll och tog, även filmerna som Adam filmade. Min pappa var nämligen inte hemma så jag Malin och Adam var snälla och följde med, otroligt tacksamt!