Blev en extra häst igår. Fick äran att rida den lilla söta herrn här ovan. En Welsh Cob som kom till stallet i höstas. Han är en grövre modell än Pärlan och inte i särskilt bra kondition så jag hakade på Adam ut på en lugn uteritt med bara skritt och trav. Tog dock en avstickare ut i skogen med lite klättring så det var två svettiga hästar när vi kom tillbaka till stallet. Men han hade jobbat bra, klivit på i ett bra tempo fram. Han blir gärna mer uppåt än framåt. Vore roligt att rida honom igen sen när det går att rida ordentligt på banan. 

Pärlan fick gå en uteritt tillsammans med en annan tjej i stallet. Vi kom ut när det började skymma, men Pärlan blir ju inte påverkad av det vilket är skönt. 

Vi red en runda med både lite klättring och galoppbackar. Vi har inte galopperar sen i lördags så hon var aningens het på gröten och var inte alls särskilt sugen på att jobba, men tillslut fick vi till något som kunde likna fokus på mig och arbete. 

Idag tänkte jag därför hitta ett fält och försöka rida ett dressyrpass. Hon är i behov av att få lite ordning på allt, blev ju ingen dressyrträning måndags. Jag och mamma ska även lastträna lite idag hade vi tänkt. 

Halva vecka 6 har redan gått men jag tänker att ni skulle få ett litet schema på det som är kvar av veckan. 

Idag: jobbar till 15. Mamma och jag ska lastträna efter jag ridit ett joggingpass på Pärlan. Tror det får bli på banan med hacket faktiskt. 

Torsdag: jobbar till 12. Kort dag på jobbet så jag ska passa på att rida en eller två hästar utöver Pärlan. Pärlan får gå en uteritt tillsammans med en av tjejerna i stallet, passa på att rida med lite sällskap. 

Fredag: jobbar till 15. Förhoppningsvis så har jag fått veta om vi har något fält vi kan rida på för i så fall ska jag och Pärlan busa loss tillsammans. Vore ju underbart om jag kunde hitta en fotograf också. 

Lördag: Jag åker äntligen upp till Umeå och hälsar på Moa!! Ska bli så roligt och vi kickstartar med party på kvällen. 

Söndag: fortfarande hos Moa och planen är shopping med middag/bio på kvällen. 

Pärlans vecka har ju varit lite oklar så här långt och kommer fortsätta vara det. Mamma tar henne när jag är borta och jag ska sätta mig ner ikväll och se över vad hon ska göra. 

Sen får vi se vad det blir för häst att rida på torsdag. Antingen blir det Helge eller någon av de andra som inte går. Adam vill ha lite hjälp med Helge nu när Angelina är opererad och inte kan rida, och Adam kan inte rida ordentligt med sin arm än så då passar det jättebra att jag får jobba honom. 

Det är helt galet hur oorganiserat mitt liv har varit de senaste veckorna. Jag har planerat in alldeles för mycket grejer som jag i slutändan inte hinner med och blir stressad . Dessutom har energin legat på noll, men nu är det verkligen dags att rycka upp mig. Hade en helt fantastisk helg, en massa ridning och en riktigt rolig lördagskväll med mina fina vänner. Så mer energi har samlats och nu ska jag se till att få allt på min to do-lista gjort så jag inte behöver känna mig stressad.

 

Som sagt blev det en del ridning i helgen. Var ledig i fredags och som vanligt spenderade jag lite för många timmar i stallet. Red först Pärlan en sväng i skogen, bara hon och jag med en hel del snö. Det bästa som finns! Satt upp på Helge och fick rida honom lite också, var roligt då jag senast red honom i september.

Så här långt kom jag igår innan jag skulle till stallet och tänkte att så fort vi lastat Pärlan och satt i bilen på väg till dressyrträningen så skulle jag skriva klart. Men vi kom aldrig iväg på någon träning. Vi rullade knappt 10 cm på stallplanen allt som allt. 

För att dra det lite kort så hade det fryst i transporten och vi var tvungna att lasta henne på vänster sida, hon har inte stått där sen förra året då vi bytte till att alltid köra på höger efter att hon försökt lägga sig ner när vi startade bilen. Hon har varit bättre i transporten så vi gjorde ett försök. Så fort mamma startade bilen försökte Pärlan lägga sig ner och ville inte ens försöka lugna sig när vi kom in i transporten, vilket hon gjorde förra året. Hon får sån panik, lägger sig mot mellanväggen och trampar mest med bakbenen. Vi fick henne tillslut lugn och kunde lasta ur henne. Då stod hon bara på tre ben efter att ha trampat på sig själv, däremot var hon helt ren och stod som vanligt senare och sprang på som aldrig förr bredvid mig. 

Nu håller jag tummarna för att hon inte är halt idag heller och att vi kan lösa det här!

Har ni varit med om något liknande och löst problemet så får ni gärna komma med tips, jag vet nästan inte vad jag ska göra. Min tränare tyckte vi skulle testa att köra utan mellanvägg så hon får balansera upp helt själv, vi tror att hon har svårare att hålla balansen när hon inte har en ordentlig vägg till höger om sig. Ska nog även börja gå med henne igen innan vi lastar, det gjorde det ju bättre förra året och nu går de ju inte lika mycket i hagen som de gör på sommaren när detta problem inte existerar och hon står hur lugnt som helst i transporten. 

Men som sagt har ni några tips så får ni gärna komma med dem, jag och mamma vet inte riktigt hur vi ska läsa det här. 

Lagom till jag och Adam skulle rida igår tittade solen fram och det blev lite kyligare. Synd att det inte var mer snö då hade det blivit en perfekt vinterdag!

Pärlan hade fått på sig en ny sko under dagen så vi travade lite där underlaget var helt okej. Pärlan tyckte det var aningens jobbigt, troligen träningsvärk sen hoppträningen, och Helge och Adam tyckte det var hur kul som helst haha. 

Blev inte mycket mer gjort igår, var så trött på kvällen att jag tog min bok och la mig i sängen strax innan nio. Var väldigt skönt kan jag säga! Idag däremot hoppas jag att få lite mer gjort. Åker ut till stallet efter jag slutat. Antingen får hon vila eller så skrittar jag en liten sväng. Vi får se. 

Senast ni såg en film från en hoppträning/när vi hoppade ordentligt var i maj och där i mellan fram till nu har det hänt väldigt mycket. Som jag sagt innan så hade i princip allt mitt självförtroende försvunnit och blev därmed ofta stopp på hinder och vi hade nästan inget framåt läge alls när vi började träna för Jenny.

Därför var det extra roligt att det även trillat ner en polett för hoppningen under hennes vila. Mitt självförtroende blev aningens bättre under hösten och med Pärlans framåtbjudning i onsdags kändes det som en riktigt bra början på att komma tillbaka. Fanns bara tvivel så det tog stopp en gång, men vi var tillbaka lika snabbt efteråt och hoppade som ingenting.

 

Eftersom det var första träningen för terminen började vi lite lugnt och kollade av hästarna efter vilan, om de nu hade vilat. Var en del fokus på rakriktning, som vi fick jobba lite extra med i vänster varv. Började med att rida över bommar längs långsidan, först i trav och sen galopp med mellersta bommen upphöjd. Första övningen på videon. I vänster varv var det svårt med rakriktningen och i höger fick vi i stället jobba med att få in fem galoppsprång i mellan. 

För att pausa i rakriktningen gick vi över och hoppade dogleg på andra långsidan. Gick lite knackigt i början, kom för nära de flesta gångerna. Men tillslut satt både avsprångspunkten och tempot i båda varven. Gick därefter tillbaka till rakriktning och hoppade en oxer på medellinjen med bommar som ramade in innan och efter. Vi skulle vända upp från kortsidan och rida hela vägen fram, gick jättebra tills vi höjde en aning. Då blev anridningen alldeles för lång och tveksamheten kom krypande, fastnade med blicken på hindret och sen tog det stopp. Men som sagt tog vi nya tag, kortade ner vägen och tog oss över det igen. Bytte därefter varv, till vänster, vilket vi har svårare för och därför valde vi att inte höja det sista. 

 

Var verkligen riktigt nöjd efter träningen, allt kändes enkelt och vi fick ett bra flyt hela tiden. Jenny tyckte också att det var roligt att se skillnad, att vi "återhämtade" oss direkt efter stoppet. Nu känns det faktiskt som att vi äntligen är på väg åt rätt håll igen, ser framemot att få reda på vad den här säsongen har att bjuda på!

 

 

 

 

Blev lite senare hem än vad vi hade tänkt oss så vi tog sovmorgon även igår. Åkte ut till stallet efter frukost och joggade Pärlani skritt och trav en stund på banan. Hon kändes helt okej, bra lösgjord men vill gärna sjunka ner i formen och springa extra mycket på bogarna. Hjälpte ju inte att jag hade ett par vantar där tyglarna gärna glider. I övrigt så var hon som hon brukar på banan hemma, tittade lite extra ibland och ibland är det som att hon inte vill ha någon ytter- eller innersida. Svårt att förklara hur det känns haha. 

På eftermiddag/kvällen hade vi dubbla möten i stallet så min söndag försvann rätt fort, tyvärr. På kvällen hade jag ganska mycket söndags ångest eftersom jag inte hunnit med något av det jag skulle gjort, men jag fick ju umgås med min bror istället!

 

En ledig fredag, varmt välkommet idag. Har precis kommit upp ur sängen och ska äta lite frukost. Var hur skönt som helst att få ligga kvar i sängen och få läsa nu på morgonen, vet inte hur länge sen det var jag hann med det. Vid 12-tiden åker jag ut mot stallet. Pärlan ska vila idag, men blir kanske en skrittrunda om jag lyckas övertala Adam. Han har inte ridit sen i september då han blev sjukskriven och nu tycker vi alla att det är dags för honom att börja skritta igen iallafall. Sen ska jag faktiskt rida en häst till idag, blir Benjamin den här gången och det ska bli roligt. Har kommit så pass mycket snö att det går att både trava och skritta på banan så det får bli ett stärkande pass för honom där. 

 

Igår åkte jag ut till stallet direkt efter jobbet, tog en lugn uteritt med mycket skritt och lite trav. Precis vad hon förtjänade efter onsdagens hoppträning. Var så lugnt och tyst i skogen, vad jag behövde efter en högljudd arbetsdag. Vi verkligen njöt av att komma ut!

 

Här kommer äntligen lite små glimtar från våra första träningar det här året, och även efter hennes lilla vila hon hade över jul och nyår. 

Nu är det ju ett tag sen ni såg film på Pärlan och mig så det har ju hänt en hel del, men jag skulle också säga det verkligen föll ner en polett under hennes vila. Det var många delar som vi jobbat med under hösten som helt plötsligt bara funkade. 

Absolut störst skillnad var det helt klart i galoppen. Det var första gången som jag förstod varför Ellen tycker bäst om galoppen. Innan har hennes galopp bara varit något som måste ridas och jag har tyckt att traven varit roligare och enklare. Men nu vart traven tråkigare och galoppen rolig att rida. Fick en helt ny känsla och jag kände att jag vågade/kunde släppa på handen och få ett stöd längre fram där det var lättare att påverka henne. Innan har jag varit mer fast i handen och haft den mer tillbaka, har jag försökt få fram handen har det resulterat i att hon antingen dragit upp huvudet eller dragit ner det och brutit av. 

Givetvis var det även skillnad i traven, fick jobba en del lösgörande i början men sen kunde vi samla ihop det. Vilket gick bra. Fick även upp henne bra i formen, vi har nog aldrig kunnat rida så länge med en högre form (för hennes del) och då kommer hon även fram bättre med mulen och hamnar inte bakom lod. 

Riktigt nöjd med båda träningarna och det var verkligen så roligt att komma igång igen. Med tanke på hur långt vi tagit oss under det senaste året så ser jag fram emot att se vad som händer under våren!

Den här tisdagen ser ut precis som de flesta tisdagar. Jobba, stallet och sen hjälpa till i matte. Igår när vi red ut så gick det trava på några ställen där det inte kört så mycket bilar och var en del snö, men tyvärr går det ju fortfarande inte galoppera. Har däremot kommit lite snö i natt men det är långt ifrån tillräckligt. Så det blir en lugnare skrittrunda idag med förhoppningsvis lite trav iallafall. Rider nog bort till den lilla gräsväg jag hittade förra veckan så går det nog trava där nu också, om jag nu tar mig dit på grund av skogsmaskinerna. Hoppas att de är klara snart!

Igår lastade vi Pärlan och åkte till ridhus. Åkte dit vi brukar dressyrträna, men då jag bara skulle ha fram lite bommar och ett kryss valde vi att vara i lilla ridhuset. Är även där de har framridning på deras träningstävlingar så såg ingen nackdel med att vänja henne vid det ridhuset också. Nyttigt för henne att vara i lite olika ridhus så hon lugnar ner sig lättare.

 

Jag hade iallafall plockat fram tre travbommar som jag sedan gjorde om till studs, men även ett litet kryss med travbom innan. Red fram med det enda kravet att hon skulle vara på väg framåt hela tiden. Försöker verkligen bli bättre på det, att inte kräva och vilja ha den där känslan redan från början. När vi båda var lite varma i kroppen så red jag över travbommarna några gånger. Kändes lite sådär faktiskt, ville gärna trycka ut mot spåret och tjafsa lite. Kanske inte så konstigt egentligen då det inte blivit mycket bommar sen vi inte kunde rida på vår bana, får nog bli mer bommar när vi åker till ridhus. Däremot tycker jag att hon gjorde travhoppningen riktigt bra. Har nog Ellen att tacka för det, hon har travhoppat mycket. Tog bort travbommen och kom på krysset i galopp innan vi körde studsen några gånger. Har egentligen inget att klaga på, galoppen har blivit så mycket bättre. Känslan är så bra och jag kan verkligen rida galoppen, det är en bra bit kvar men absolut en bra början. Ni ser en liten del på filmen, ska försöka få upp en film från dressyrträningarna förra veckan så får ni se lite mer. 

Avslutade med lite travarbete. Öka/minska och sidvärts, var duktig även där. Så summa summarum ett bra pass och jag känner mig redo för nästa veckas hoppträning!

 

Var ju inte så här fint när jag red igår, började bli mörkt och lite små regn. Kunde det inte varit snö istället så det går att rida lite mer ordentligt? 15 cm till och det hade gått att rida både på fälten och i skogen. 

Aja, jag och Pärlan hann iallafall ut på en liten sväng igår. Blev mycket skritt, men försökte jobb med halterna. Hon tappar gärna fokus så fort vi stannar och flyttar något ben. Men de sista halterna stod hon helt still och nästan fokus på mig. Annars så gav vi oss rakt ut i skogen och klättrade. Blev nästan tre gånger i en delvis rätt så brant backe, men inte så lång. Tyckte hon jobbade på bra och blev inte allt för spänd när det började mörkna. Kunde ta en kort trav i en liten backe så hon fick sträcka ut lite.

Tanken är att vi ska klättra och galoppjobba en del nu när det inte går att rida på ridbanan och tiden att åka till ridhus inte finns. Så har vi förhoppningsvis med oss en hel del styrka när vi väl kan träna på med dressyren hemma. Hon svarar ju riktigt bra på galoppträning i skogen så nu ska vi bli ännu vassare. 

Idag har jag sällskap av en tjej ut i skogen så då kan vi ju rida när det är mörkt. Innebär att jag slipper stressa ut, skönt. Däremot får vi se hur mycket vi kan rida, de håller på att köra bort timmer efter allt skogsarbete och de kör just där vi måste rida för att ta oss någonstans. Igår klarade jag mig undan så vi får hoppas att vi gör det även idag!

Efter stallet var det snabbt i med mat i magen och en snabb dusch för att sen åka till Moa. Vi tittade på stista high school musical filmen, sån himla nostalgi känns som att man är liten igen! Vi gjorde inte så mycket mer, umgicks en sista gång innan hon åker. Ska dock åka dit idag och såga hejdå bara. Vi började iallafall planera för när jag ska komma upp och hälsa på.

Nu har jag lunchrast, slutar 14.40 idag och direkt efter det åker jag ut till stallet för att försöka hinna rida innan det blir allt för mörkt iallafall. 

Var så himla fint väder igår så kunde inte låta bli att ta lite bilder. Vintern när den är som bäst!

Igår däremot så blev det en uteritt, inne i skogen var vägarna tack och lov inte stenhårda så vi kunde båda trava och galoppera. Red ut tillsammans med Erica och skulle visa en ny väg så hon fick välja tempo. Blev en del galopp där de bara fick rulla på i ett härligt tempo och sträcka ut lite. Tror Pärlan tyckte det var väldigt skönt efter förra veckans dressyrträningar. Hon blev dock lite väl pigg efter det så i traven fick jag ta tillbaka lite och försöka få henne att fokusera på längre steg och en mer avslappnad och låg form. Gick bra tillslut och hon kunde gå från höger till vänster utan spänna till i mellan och dra upp huvudet. Sista galoppen tog vi det lugnare och jag kunde nästan få till den härliga galoppen som vi hade på träningen senast. Inte riktigt lika samlad, men nästan samma känsla. Blev sen väldigt lång skritt innan vi var tillbaka i stallet, man rider längs en bilväg dock inte så mycket trafik men vi brukar skritta ändå. Då passade jag på att jobba lite lösgörande i skritten och kändes mjuk och riktigt följsam. 

Det har hänt väldigt mycket för mig och Pärlan sen i våras, både bra och dåliga saker, och jag tänkte att jag på något sätt skulle få ihop både tankar, information och varför det blivit som det blivit. Men för att kunna få någon form av rätsida på det hela så börjar vi där jag slutade och tar det steg för steg.

 

Det sista jag skrev om Pärlan var när vi var i Tranås och hoppade. Två rundor som jag definitivt inte var nöjd med. Därefter startade vi två tävlingar under sommaren, blev ingen mer hoppträning förens till höstterminen och dreyssren höll vi igång med några träningar under sommaren. 

Första tävlingen vi var i väg på var till Vissmålen. Det slutade i tårar så fort jag kom utanför tävlingsbanan, inte på grund utav att vi vägrat ut oss utan anledning varför vi gjorde det. Hon kändes inte okej, hoppade inte rena språng och sprang bredvid (vilket hon i vanliga fall inte gör). För att göra en lång historia kort så visade det sig inte vara något utan det var en stressig framridning med avbrutna anridningar.

Nästa tävling blev i Forserum, innan dess hade vi haft vår bästa dressyrträning någonsin några veckor innan och även hoppat lite själva. I Forserum gjorde vi nog vår bästa framhoppning någonsin, det har aldrig känts så enkelt och bra på en framhopning innan. Däremot försvann allt det så fort vi kom in på banan. Allt självförtroende försvann och vi vägrade ut oss på hinder nummer 2. 

 

Efter Forserum bestämde jag, och mamma, att vi behövde hjälp. Jag hade kört båda våras självförtroende i botten, kanske tar i lite väl mycket nu men allt mitt självförtroende var verkligen borta och Pärlan klarade inte längre av att ställa upp för mig. Valet av hjälp var definitivt inte svårt att ta. Det var här Ellen kom in i bilden och jag är så tacksam över allt hon hjälpt oss med så här långt. 

Ellen har under hösten ridit Pärlan sex gånger och av de har hon hoppat henne fem gånger. De sista två gångerna har jag suttit upp efteråt och fått hjälp av Ellen, vilket har varit otroligt bra för mitt självförtroende. Det har verkligen känts så enkelt efter att Ellen ridit. Ellen avslutade den här höstens ridning med att starta henne i Mantorp. De gjorde en riktigt fin rund, nära till en ofrivillig avsittning men ändå en fin runda. Var faktiskt riktigt roligt att stå vid sidan av, som "hästägare".

 

Annars under hösten har vi fortsatt träna dressyr för Mia Lisa, en tränare jag inte byter bort i första taget. Men däremot har vi börjat träna för en ny hopptränare och troligen har vi en fast plats nu när terminen drar igång igen. Både jag och min före detta tränare tyckte att vi skulle prova att träna för någon annan. Hittade då Jenny Karlsson som vi provade att träna för i början av september, efter det har vi bara haft reservplatser under hösten. Vi kom bra överens och jag fick mer förståelse för hur jag ska rida och tänka. 

 

Nu när Pärlan snart har vilat i två veckor och det börjar bli dags att sätta igång henne igen så är jag riktigt sugen på att fortsätta bygga upp självförtroendet, försöka komma ut på tävlingsbanan igen och träna som aldrig förr. Men mest av allt vill jag verkligen ha så där extra roligt igen, med världens bästa vän. Det har tyvärr försvunnit lite i all prestationsångest, alla tårar och all frustration. 

 

Efter en hel del fundering den här veckan har jag kommit fram till att dela med mig av de bra/bästa delarna från förra helgens rundor. Hela rundorna var inte så dåliga, men en del skäms jag nästan över. Att jag efter så här många år inte rider bättre ibland, suck. Det är ju så fruktansvärt lätt att börja tvivla när man känner det som att man gått tillbaka flera steg, men det kanske samtidigt är så man faktiskt tar sig framåt? 

 

Har i vilket fall analyserat filmerna inte bara en gång utan närmare fem gånger. Min slutsats har blibit att jag måste börja rida mer aktivt även när jag tävlar, på träningarna kämpar jag med att få en bättre galopp in på hinder. Men på tävlingar fortsätter jag med samma ridning, alltså att bara driva henne framåt, som jag gjort i "alla" år. Vi har kommit längre än det och jag måste helt enkelt få in det även när vi tävlar, blir så himla svårt att få till ett bra språng om jag inte har något tryck alls i galoppen. Får lite panik på mig själv att jag inte insett det här tidigare!

Det bästa språnget vi hade under båda rundorna var ju helt klart på hinder fem i 90 cm där jag efter hinder 4 tappade stigbygeln, fick gå ner i trav och då jag fick en bra galopp direkt valde jag att styra på räcket. Vilket jag gjorde helt rätt i, det är sån galopp jag ska ha jämt. Måste bara få in det också.

Annars är det mycket som hade behövts förbättras, men om vi ska försöka se något mer positivt är det ju faktiskt att vi tog oss över vattenmattan två gånger. Vi hoppar det numera utan att reagera överhuvudtaget vilket är skönt.

 

Här nere kommer alltså de delarna av rundorna jag vill dela med mig av. 

 

Jag vet att jag redan gjort en throwback till vår första tävling, men här kommer den en gång till då det idag är exakt tre år sedan vi var iväg på vår första Pay & jump. Vi har både hunnit med en hel del tävlingar sen dess och vi har utvecklats något ofantligt. Trots att vi just nu är i ett nytt skede i hoppningen och det inte alls känns bra utan mer som att vi är tillbaka på ruta ett så inser jag idag att vi gjort en ganska stor resa, både jag och Pärlan. 

Under dessa tre år har vi gjort vår riktiga tävlingsdebut, både hon och jag. Vi har varit uppe och nosat på 1 meter. Vi har samlat på oss många rosetter. Men bästa av allt är att vi haft så fruktansvärt roligt och lärt oss minst lika mycket. De här tre åren har varit fantastiska och jag hoppas att det iallafall blir ett år till tillsammans. Världens bästa häst ♥

 

 

 

 

 

Här nedan kommer en massa blandade bilder från våra tre tävlingsår tillsammans. Jag vet att jag sagt det så många gånger förr, men hon gör mig verkligen så lycklig! ♥