I måndags hade vi vår femte träning för ML, vilket också blev den bästa av dem. Äntligen syntes skillnad i galoppen, tack vare mitt kämpande i galoppbakcen, och det var så kul att få visa hur vi verkligen jobbet med det som hon bad. Dessutom fick vi också för första gången börja jobba med samling i traven, och inte bara lösgörande, vilket också var roligt eftersom det visar att vi tagit oss en bit på vägen. Ska bli så roligt att se hur långt vi kommit efter ett år, då kanske jag till och med vill visa film från första träningen.

Jag vet att vi har en lång väg kvar i galoppen, men vi har redan tagit oss en bit och jag är så stolt över oss båda. Bara att kämpa vidare så kommer vi en vacker dag att rida in med självförtroende på dressyrbanan.

 

 

Några klipp från lördagens hoppträning, ett klipp från varje övning vi gjorde ungefär.

 

Eftersom jag var helt själv fick jag vara med och bestämma upplägget lite. Anneli satte fram lite olika hinder som vi skulle byggt ihop till en bana, men vi kom aldrig så långt utan la fokus på annat i stället. Jag valde att vi skulle ha tre galoppbommar framför räcket när vi hoppade fram, det får mig att rida hela vägen fram och jag ser avståndet på ett helt annat sätt. När vi sen gick vidare till andra hinder hade vi bara en bom eller ingen bom, men då kunde jag visualisera mig de andra bommarna för att på så sätt se ett avstånd fram till hindret. Det gjorde en stor skillnad i min ridning och en trygghet i vart vi kommer hoppa av någonstans. Jag blir osäker när jag inte vet om hon kommer komma när eller hoppa av tidigt. 

Eftersom vi också byggt en helt annan styrka i galoppen kämpade vi med att hon skulle vara mer studsig/ärtig i galoppen för att få till jämna och bra galoppsprång fram till hindret. Jag fick jobba lite för att få till den där galoppen, men hon orkade väldigt mycket mer än vad jag trodde. 

Det var en väldigt nyttig hoppträningen och nu har vi verkligen något konkret att jobba med i fortsättningen. Var så nöjd med henne efteråt, fina lilla hästen.

Därefter kom det en massa regn och snö, det frös även i backen kort efter så banan blev oridbar. Enda gången jag fick rida henne ordentligt var egentligen på hoppträningen. Jag kände lite på henne i skogen och så, men det blir ju inte alls samma sak. 

Som ni vet så åkte vi till Värnamo och tävlade den 12 november. Jag vet inte hur många av er som tittat upp vårt resultat, men vi blev uteslutna på hinder nummer 6. Det har lite olika anledningar till varför, men den absolut största är att jag sätter alldeles för stor press på oss och det måste jag jobba bort för att vi ska kunna ta oss framåt igen. Vi hann även med en dressyrträning under veckan min mamma var hemma. Och vi gick från den bästa till den sämsta träningen. Det märktes så tydligt att hon inte fått jobba ordentligt flera dagar i veckan under en månads tid. Hon blev trött direkt och allt arbete var riktigt jobbigt. Galoppen som hade känts riktigt bra på förra träningen kändes inte alls bra på denna. Kan ju tillägga att jag varit sjuk i ungefär en veckas tid också, så jag var ju ganska så ur form också. Både jag och mamma kände att det var dags att börja åka till ridhuset en gång i veckan och då fick vi som läxa att lägga mycket fokus på galoppen. 

Och om jag har lagt fokus på galoppen. Sen veckan efter den träningen fram till slutet av förra veckan har fokuset enbart legat på galoppen. De dagarna vi inte åkt till ridhuset har jag och Adam ridit ut i skogen och kört flera vändor i galoppen. Helt kravlöst från min sida, bara för att öka hennes styrka. För varje vecka har vi dessutom ökat längden lite för att utmana dem ännu mer. Det har definitivt givit resultat! Det är nästan så att jag inte vill sluta med det, hehe. 

När vi var i ridhuset för första gången förra veckan så kändes det lite så där. Hon blev trött ganska fort och när vi ställde fram ett hinder och hoppade lite kändes det pannkaka av alltihop, men det såg mycket bättre ut än vad det kändes. Men när vi var i ridhuset den här veckan så var ridkänslan och ridbarheten helt magisk. Hon var så med på jobb, framåt och galoppen kändes precis som den träningen som gick så bra. Och galoppen kändes bara ännu bättre i lördags på hoppträning så nu känns det som att vi är på rätt väg igen.

 

Det var en lite update från vad jag och Pärlan har hittat på det senaste och hur det går för oss.

 

Jag är trött, jag är så himla trött på att inte kunna ta oss hela vägen in i mål. Jag är trött på att hela tiden göra minst ett fel som resulterar i en rivning eller ett stopp. Jag vill bara kunna hålla tungan rätt i mun och rida runt hela banan utan att sabba något. Pärlan ställer upp för mig i så många lägen då hon inte borde och jag vill kunna ställa upp för henne, men jag sviker hela tiden. 

Satt hela vägen hem från Tranås igår och funderade på hur jag ska rida på nästa tävling för att vi ska bli felfria. Men jag kom inte fram till något svar, eller jo för jag vet ju exakt hur jag ska rida men jag får verkligen inte till det och det är den biten jag inte vet hur jag ska lösa. 

 

Jag är så nöjd över Pärlans prestation igår, hon var som vanligt så fin och hoppade bra. Trots att hon kändes lite matt i musklerna i andra klassen, vilket dessutom var 1 meter då tävlingen var ute, så hoppade hon så bra. Även om jag inte heller riktigt orkade och inte alls var lika följsam i sprången så ställde hon upp och hoppade. Vi tog oss till och med över vattenmattan i båda klasserna helt utan problem, vi har tagit oss ett litet steg på vägen iallafall.

Något jag är mindre nöjd med, vilket ni nog listat ut vid det här laget, är min egen insats. I första klassen (90cm) fick jag oss att stanna en gång på ett hinder som vi borde hoppat utan problem, andra gången red jag inte särskilt mycket bättre men hon hoppade än då vilket resulterade i en rivning. Red dåligt till hindret efter så vi rev det också. I andra klassen (1meter) blev det två stopp på samma som i 90, men det var desto fler hinder som hon ställde upp för mig när jag inte red mitt bästa. I överlag var min ridning usel faktiskt, jag föll fram efter varje språng och var inte alls följsam eller red bra fram till hindrena. Det enda positiva är nog att vi trots allt hade ett flyt. Även om min ridning var dålig så skulle jag inte vilja säga att det blev hackigt och ryckigt utan att det faktiskt fanns ett litet flyt i ritten. 

 

En vacker dag hoppas jag att vi kommer göra de där perfekta starterna och känna den speciella lyckan, jag tänker inte ge upp på varken dig eller mig. Du är speciell och värd det bästa.

Godmorgon! Det blev inte alls tidigare i säng igår, jag fastnade framför en film jag och pappa hade satt på. Däremot fick jag veta igår att jag börjar vid 11 och inte 10 idag så det gör inte så mycket. Rätt så skönt faktiskt att få en extra timme på morgonen idag. Jag jobbar fram till två och sen ser min dag väldigt oklar ut. Vet inte än om jag ska rida eller inte idag, om jag ska det får hon bara gå ett kort pass för att känna igenom henne till imorgon då vi åker på p&j. Annars blir det nog att på börja städandet och tvättandet här hemma.

Ska nog ta och väcka pappa nu så vi hinner äta gemensam frukost innan jag ska iväg. Ni får ha en så bra lördag så hörs vi!

 

Halva oktober har snart gått och det här året börjar gå mot ett slut, likaså det här årets tävlingar och pay & jumps. Trots det så har vi faktiskt några kvar att åka på och jag tänkte dela med mig av min planering, och hur tankarna är inför varje start.

 

v.41: Pay & jump Tranås ridklubb. 80/90 eller 90/100, höjderna beror på om det blir inne eller ute. Blir det ute tänker jag köra på 90/100. Hon går så himla bra på Tranås utebana, vi båda trivs bäst ute och nu känns det helt rätt med att försöka oss på 1 meter igen. Blir det däremot inne så kör vi safe på 80/90 för att förhoppningsvis få det att kännas enkelt även inomhus.

 

v.45: Lokal i Värnamo. 90 och eventuellt 100. Eftersom det gick som det gick förra gången vi var där väljer jag att bara anmäla 90, däremot om det känns riktigt bra går vi kanske in och kör 1 meter också. Målet är egentligen att bara ta oss i mål i 90, skitsamma hur många fel, vi ska ta oss över alla hinder och in i mål. Mamma är dessutom hemma och följer med!

 

v.49: Pay & jump på hemmaklubben. Höjder har jag inte bestämt än utan det beror helt på hur de två tidigare tävlingarna har känts, men förhoppningsvis kör vi på 1 meter för att få mer rutin på den höjden.

 

v. 50: Eventuellt pay & jump i Änkarp/On top Dressage. Detta är ett väldigt stort eventuellt, har inte tagit upp det för pappa och måste helt enkelt lyckas övertala honom i första hand. I andra hand så vill jag bara åka om jag känner att vi behöver en 1 meters runda inför våren. Väljer dessutom då att bara hoppa en klass, trots att hon alltid går bättre om vi hoppar två. 

 

På hoppträningen i lördags låg fokuset på relaterade avstånd. Vi skulle få jämna och helst rätt antal galoppsprång. Hade fyra olika avstånd, varav två av dem låg i en serie efter varandra. 

Började med att ta varje avstånd för sig innan vi satte ihop allting till en bana. På videon kan ni se första gången vi tar de två avstånden efter varandra och sen är det hela banan. Hon kändes riktigt pigg och framåt, trots att det var första träningen inne. Hon har blivit väldigt lätt att reglera, blir det ett lite knasigt språng som gör att hon landar nära bakom hindret och tappar lite fart så är hon lätt att få igång igen. Fick till bra galoppsprång nästan varje gång. Innan vi höjde upp så blir det ett galoppsprång extra, hon behöver lite höjd och tempo för att kunna gå på storhäst avstånd. När vi hoppade banan fick vi till rätt antal på nästan alla avstånd. Däremot började hon bli lite trött i bakbenen mot slutet, tack vare dressyrträningarna börjar ju galoppen bli bättre och därmed blir hon just nu tröttare i bakbenen. Därför blir det lite dåliga "byten" och vingligt i slutet. Hon trycker dessutom inåt i högergaloppen vilket gjorde att det blev lite knasigt på sista hindret. Fick fram henne helt ok till oxern, men hon landar väldigt tajt efter så avståndet stämde inte alls till sista hindret. Men hon löser det ändåoch tajta svängar i höger varv kommer bli bättre med tiden när galoppen blir bättre.

 

Som jag sa i söndags så är jag nöjd över båda rundorna i Tranås, trots att vi inte blev felfria i någon av klasserna. Just nu är faktiskt inte målet att bli felfria, utan att hitta ett flyt igen. Rundorna ska inte bli så där av och på, vilket det i för sig blir om vi stannar men känslan ska vara bra och även om vi får ett stopp så ska vi lyckas få tillbaka flytet.

 

Hon var riktigt bra framme både på framridningen och framhoppningen, trots att vi hade skrittat henne länge då hon var hispig i transporten när vi kom dit. Hon är väldigt förtjust i Tranås vilket gör att hon får ett extra driv framåt, tackar ju definitiv inte nej till det. Hon kändes fräsch och framåt inne på banan också, väntade på galoppfattningen under hela tiden som vi travade runt innan start. I första klassen har jag egentligen inget att klaga på förens hinder nummer åtta, vilket även är det sista hindret. Mellan tre och fyra går vi på sex galoppsprång som det ska vara, vägarna är bra och hon lyssnar bra tillbaka efter hinder fem (kunde varit lite kvickare igång igen, men det behöver vi träna på i överlag). Mot hinder nummer åtta däremot så slappnar jag av lite för mycket, tänker att vi löser det eftersom det är det sista hindret vilket gör att jag inte rider fram henne tillräckligt mycket. Dessutom fick jag henne för mycket på yttertygeln vilket gör att hon lyssnar lite för bra och börjar sänka sig och därmed tappar lite fokus på den riktiga uppgiften. Dåligt ridit av mig, men jag tog igen det när vi kom en andra gång. Trots stoppet är jag som sagt nöjd, lite irriterad på mig själv. Jag vet att jag inte får släppa det så där men det är bara att försöka komma ihåg nästa gång.

 

 

I andra klassen var hon fortfarande bra framme, var en väntan på lite mindre än en timme mellan mina starter. Trots att hon var bra framme fick jag beslutsångest om jag skulle lägga henne nära eller låta henne hoppa av tidigt när jag såg att avståndet inte riktigt stämde några galoppsprång innan hinder ett. Valde tillslut att lägga henne nära, vilket gjorde att vi rev. Så här i efterhand så skulle jag låtit henne hoppa av tidigt för det hade inte blivit så tokigt, men man lär sig av sina misstag. Är i övrigt nöjd med min ridning även på denna rundan. Blev en hel del förvänd galopp, men det är ett medvetet val. Får vi inte till ett snabbt och bra byte av galoppen går jag hellre i förvänd för att behålla flytet. Jag vet att hon klarar det bara jag rider lite extra. Valde bara att byta galopp mot hinder sju då det var en lite tightare sväng där. Även den här gången gick vi på sex galoppsprång som det ska vara, tyder på att vi ändå har ett bra tempo och kan hålla storhäst avstånden.

Även i denna klassen är jag lite irriterad på mig själv för att vi rev första, men annars jättenöjd. Allt kändes liksom enkelt och det flöt på bra. Som sagt är ju målet just nu att få ett bra flyt, att ha rätt galopp kommer så småningom också. Vi tar en sak i taget helt enkelt.

 

 

 Som tänkt så blev det en uteritt igår. Jobbade henne inte något utan lät henne få sträcka på benen och bara njuta. Och njuta, det kan jag säga att hon gjorde. Hon har sånna höstkänslor, hon är liksom jätteglad och det går knappt hejda henne bär vi ska galoppera. Kanske inte det bästa när jag hade med mig två av tjejerna i stallet som inte har ridit så mycket och vi ska ta det lite lugnt i galoppen, men de överlevde och tyckte det var kul. Hörde hur de skrattade bakom mig. 

Hej på er! Har haft en riktigt jobbig måndag so far. Hade jättemycket jag skulle göra idag, men har haft en sån huvudvärk att jag inte ens kunnat göra hälften. Jag som ändå tog sovmorgon för att förebygga huvudvärken. Somnade redan innan elva i soffan igår för att jag fått så lite sömn i helgen. Glömde stänga av mitt alarm igår så klockan ringde halv åtta när jag hade kunnat sova till nio ungefär. 

Det slutade i lördags med att jag åkte hem en stund till Szymon och umgicks med honom och hans familj. Blev däremot ingen hoppning, han som äger stallet eldade precis bredvid banan och det var så mycket rök att det inte gick att rida där så det blev en uteritt och jag hoppade lite igår istället. 

Hoppningen slutade däremot med en avramling då övningen jag satte upp blev lite väl avancerad på vår lilla bana. Gjorde en tre kombination med två och ett galoppsprång, för att träna på avstånd, men på vår bana blev svängen in lite tajt och igår gick det inte riktigt att hålla igång galoppen så bra och få in galoppsprången. Jag hamnade på halsen en gång när hon hoppade av tidigare än vad jag trodde, jag kunde inte ta mig upp igen och slängde mig då av och hamnade på rumpan. Det gick bättre sen, och vi fick till det några gånger faktiskt. Dock med tre galoppsprång där det ska vara två, men hellre tre jämna galoppsprång än att flänga iväg på två där bakbenen hamnar ännu längre bort. Eftersom det var söndag inte jättemycket mer stod på agendan så blev det lite väl många timmar i stallet. Gjorde allt i lugn och ro. Putsade, tvättade och fixade med det mesta och precis när jag skulle åka hem kom den nya hästen så var tvungen att stanna lite till, haha. Ska försöka ta lite nya bilder på den nya hästen idag, han är så fin. Ska berätta lite om honom också och varför han har kommit till oss.

På kvällen sen tog jag och Moa en lång promenad och bara lättade på hjärtat, så himla mysigt. Och underbart med en så fantastisk bästa vän ♥

 

Jag ska försöka ignorera huvudvärken en stund nu så jag får något mer gjort idag, måste ju iallafall hinna baka en tårta till stallet. Vi ska även med Ztrössel till veterinären och vaccinera strax efter fem och ska väl försöka göra något mer innan dess.