För några veckor sen tillbaka, om jag inte minns helt fel, så hamnade vi i en svacka. En av våra vanliga svackor skulle jag nästan vilja säga. När jag inte mår helt hundra mentalt och hon visar det tydligt. Sättet jag hittat att ta oss därifrån är att släppa alla krav. Den här gången var der bort med sporrar och spö och målet var att gå framåt och svänga när vi skulle svänga. Detta löste vi ganska snabbt och jag började sen, mest efter lektionen för Lotta, att fokusera på flyttandet igen. Speciellt då ytter. Har tragglat med detta det sista nu och i torsdags var hon så himla fin, fortfarande lite seg att ta skänkeln ibland. Men i traven bara dansade vi fram några gånger. Det är redan stor skillnad på hennes lyhördhet när det kommer till att ta skänklarna. Att svänga för ytter i dressyr och bommarbete är numera nästan inga problem, ska bara ta med det till hoppningen också. 

För varje gång vi får gå tillbaka några steg så kommer vi alltid tillbaka lite starkare. Jag får liksom en stund att analysera min ridning och på så sätt förändra den till det bättre. 

Just nu är jag bara så stolt över oss och vill göra allt för att kämpa lite extra. Vi ska ta oss så långt vi kan, fina lilla häst ❤️

 

Hallå på er! Igår var jag och red som vanligt på torsdagar. Torsdagar har i princip alltid inneburit hoppning/bommar och det var ingen ändring på det. Blev lite studs och galoppbommar med ett galoppsprång i mellan. Jag tror ni ser min röda tråd genom hela passet, galoppträning så klart. 

 

Jag är så otroligt nöjd över vår andra runda i lördags. Jag tycker att det var så perfekt som det kunde bli med tanke på vart vi ligger och att hon började bli lite trött mot de två sista hindrena, och det var inte bara hon som var trött. Det enda minuset är väl just det att jag också blev trött mot slut och där av blir det trav efter sista hindret, men vad gör väl det? Vi var ju faktiskt klara och otroligt färdiga i kroppen också. En 80 cm runda har aldrig känts så enkel som i lördags, även om jag tvekade på om jag skulle starta med tanke på regnet men idag är jag så glad att vi gjorde det.

Det är ju självklart att jag skulle vilja ha henne mer upp, in under med bakbenen så hon "höjer" sig framtill, och framåt men vi är inte riktigt där än. Vi kämpar på i vår egen tackt och förhoppningsvis kommer lite snabbare framåt med våra nya sadlar sen som kommer ligga rätt.

Men det var helt klart roligt att få lägga till ytterliggare två rosetter till samling och två rundor till på rutinkontot, drömen om att få startsignal på en riktig tävling känns inte så längt bort nu.

 

När jag skulle gå ut från ridhuset för min första start vräkte regnet ner, jag skojar inte när jag säger att det slog som spön i backen. Så jag var helt enkelt redan genomblöt innan jag startade, men tack och lov lättade det av innan jag fick startsignal. Är som sagt nöjd med ritten, red lite slarvigt fram till tvåan och åttan men hon räddade. Var en lite extra jobbig start då banan såg ut som den gjorde med en massa vatten och Pärlan är inte överförtjust i vatten men jag tror hon tyckte att hindrena vägde över vattnet för vattnet var inte lika hemskt som vanligt. På grund av regnet så blev det bara film och inga bilder.

 

Träningen i måndags var egentligen inget särskilt, fanns både bra och dåliga delar i det hela. Allt det som gick mindre bra tar jag på mig, var ett räcke som vi rev två gånger vilket i vanliga fall inte är hennes stora problem eftersom det aldrig händer men där var det jag som inte fick henne tillräckligt aktiv så bakbenen hamnade lite efter. In mot linjen med tre galoppsprång red jag lite dålig väg så fick två stopp där, det vi måste träna på där är att hon ska flytta lättare för ytter. Lotta såg att vi hade lite svårt för det och det är ingen underdrift, i vänstergalopp hon är ju svagare i högerbak. Sen var det ett annat räcke som vi fick några stopp på och det tar jag också på mig, var en barnvagn plus några katter vid sidan om och jag gav inte henne tillräckligt mycket stöd så hon kände sig trygg och ville hoppa ändå. Något jag kan lära mig av det är att jag måste få henne att lita på mig när vi ska förbi läskiga saker. Jag lärde mig helt enkelt lite nya saker jag ska tänka och träna på. 

Men man får ju inte glömma bort allt som faktiskt gick bra, vi fick många fina språng och även vägar. Lite stora språng ibland men det är inget som bekymrar mig längre. Känner mig väldigt taggad inför lördag nu, jag ska rida så det bara visslar i öronen. Blir lite sporrad av mig själv efter en sån träning där det blir en del "grundfel".

Avslutningsvis vill jag bara säga att Lotta är en otrolgit bra tränare, pedagogisk och lätt att förstå med ett bra tankesätt i hoppningen. Dessutom har hon själv en dotter som tävlar i hoppning och det får ju henne att förstå och kunna hjälpa mig bättre. Så i framtiden kan det kanske bli lite träningar för henne ibland.

 

 

 

Förra veckan, en vecka för att vara mer exakt, hoppade ju jag och Pärlan lite. Det ar faktiskt första gången på en månad måste det nog vara. När jag styrde mot första räcket som låg på ungefär 70 kan jag säga att det kändes lite i magen, nervositet, men vi bara flög över och då var självförtroendet tillbaka. Fin lilla hästen ♥

Blev inga bilder då det började skymma, men mamma filmade lite istället så ni får se några språng.

 

Var ju iväg och hoppade på ridskolan förra veckan, om ni kommer ihåg. Åkte dit mest för att få lite mer space att hoppa på vilket behövs tills jag fått lite mer ordning på hennes galopp. Jag klarar inte alltid av att rida henne i den galoppen som behövs på vår bana. Hoppade i vilket fall några linjer som redan var uppställda. 

Det var verkligen inte mycket som gick fel, hon hoppade lite stort i början. Var lite som om vi behövde bli varma i kläderna och sen gick det kanon. Avstånden stämde och allt flöt verkligen bara på. 

I slutet skulle jag hoppa ett räcke med en stor planka/grind. Pärlan tyckte den var lite äcklig och jag red på lite för lite så fick två stopp på den, men tredje gången gilt så kom vi över. Med ett mega hopp. 

Men som sagt gick det jättbra och jag är så nöjd.

Lite grejer jag behöver träna på är att inte titta ner efter hindret för att se vilken galopp hon har och att fortsätta kämpa med galoppen.

 

 

Det är lite blandade känslor efter söndagens starter, men en sak är säker och jag lär mig verkligen något efter varje start. Sen är det ju en annan sak att komma ihåg det mellan varje start ;)

Första starten var 70 cm och på grund av värmen blev det inte mycket till framridning och framhoppningen gick väll lite sådär. Räcket gick kanon, men det var värre med oxern. Jag trillade till och med av en gång... Men det är mitt egna fel, mamma la ut en galoppbom för att hon skulle komma rätt. Men istället för att hjälpa så stjälpte den. Väl inne på banan gick det helt okej. Efter att ha tittat på rundan ex antal gånger kan jag konstatera att det kändes fler gånger värre än vad det var. Energin och tempot var lågt, hon tittade lite snett på något i början vilket inte gjorde saken bättre. Är i vilket fall stolt över oss för att vi tog oss runt även om det inte var den snyggaste rundan.

 

Inför 80 cm bestämde mamma och jag att jag skulle starta och hoppa så många hinder hon orkade och det kändes bra.Hon var trött efter första rundan. Men det blev hela banan ändå. Jag kan säga att mamma var mer nervös än mig när jag gick in på banan. Såg verkligen till att öka tempot och energin och jag är så nöjd med den rundan. Synd bara att jag hoppar för tidigt in på tvåan och bryr mig om att ändra galoppen till sexan. Hade jag låtit henne gå i fel galopp och ridit den ordentligt hade vi tagit oss över. Men men det är saker man lär sig av. Är dock väldigt imponerad över att hon bytte galopp på ett ställe, min lilla plutt. Kan inte heller fatta att vi faktiskt debuterat 80 cm? För mig är det helt galet!

Det första pappa frågade när jag berättade hur det hade gått var om jag inte var arg för misstaget till sexan? Och jo det var jag, riktigt irriterad på mig själv. Men jag kan inte älta det i all evighet utan det är bara lära sig av det.

 

Första rundan, 70 cm. Höj kvaliten på kugghjulet!

 

 

Andra rundan, 80 cm. Höj kvaliten på kugghjulet!

Hej på er! Är ganska nyligen hemkommen efter en lång sväng till stallet. Hur underbart är det inte att komma tillbaka till stallet när man varit borta några dagar? Förstår inte hur jag någonsin ska klara mig utan det här.

I vilket fall så provade jag och Adam, efter Angelinas "rekomendation", ut en ny sadel till Pärlan. Jag är ju inte särskilt duktig på det där så vi ska dubbelkolla imorgon. Men utöver det så var hon väldigt fin. Har kunnat börja kräva nu att hon går i en låg form nästan helt från början så det känns riktigt bra nu. Bara ordentliga sadlar som saknas... Hon har dock kommit på igen att det ena hörnet är fruktansvärt äckligt, men det är bara något vi får ta tag i igen. 

 

Som jag sa här om dan var jag ju ute och red en sväng i lördags. Red lite lätt och det var mest för att prova sadeln som vi då tyckte låg bra på henne men som var gräslig för mig. Är lite känslig med sadlar då jag lätt tappar allt stöd för benen. De sadlarna vi hade innan var den ena som handen i handsken direkt och den andra hade jag precis börjat tycka om. Känner mig lite bitter nu när jag skriver det här, har varit så otroligt arg. 

Men nu till ridningen i söndags, hon kändes fortfarande otroligt fin. Vilket hon gjort de senaste gångerna nu. Dock kände jag hur sadeln lyfte och liksom slog/nuddade mig i rumpan när jag travade. Så vi ska, eller om Angelina redan gjort, prova ut en ny sadel att ha tills vi köper nya. Annars fortasatte hon vara fin i början, jobbade bra över bommarna och hade en fin galopp. Men efter att vi tagit några små studs kunde hon helt plötsligt inte trava över travbommarna längre. Mittersta låg nämligen lite upplagd och då skulle hon hoppa. Knasiga lilla häst.

När hon föstått att man faktiskt kunde trava så skulle vi hoppa studsen igen, fast upplagd. Och det gick inte, tabbe från mig och hon sprang bredvid. Var inte riktigt beredd då hon brukar stanna, höll mig krampaktigt kvar men det slutade med att jag stod på backen och inte fattade att jag trillat av haha. Sen fick vi krångla lite för att ta oss igenom det och med det httade jag ännu en pusselbit till pusslet. Ska dubbelchecka den till nästa gång och se om det var något som bara funkade då eller om det är något vi ska fortsätta med.

 

Som planerat så blev det lite hoppning igår, blev bara några små skutt då hon är lite seg i kroppen efter några veckor på sommarbete plus att det varit så varmt de senaste dagarna. 

Hoppade ett räcke på diagonalen och en oxer på ena långsidan. Vi fick till några riktigt fina språng där hon hoppade av perfekt och jag red hela vägen fram till hindret. Vi hade dessutom ingen galoppbom framför och de flest hoppen var inte så tokiga, känns verkligen som att vi är på väg åt rätt håll.

Mina föräldrar har köpt en blåpresening som vi tog fram igår, för träning mot hennes fobi för vattenmattor. Gick bra faktiskt, vi nosade på den och tog oss över i skritt några gånger. Gick allra bäst när mamma gick bredvid, men vi kom över själva några gånger också. Det hon tycker är äckligt är när det kommer sand/underlag på preseningen för nu kan hon kliva på den utan att hon slänger sig. Lite skeptisk bara. Hon sparkade bakut en gång och ni kan se hur det gick på filmen ↓

  

Lite sent att säga godmorgon va, men hej på er! Har min första sommarlovsdag idag och den firas med en katastrofal huvudvärk, lite som welcome back to reality typ. Annars så tog jag lite sovmorgon i morse och har jag bara gjort det jag känner för. Ska snart iväg på student också.

Var otroligt roligt att rida Indra i tisdags och red även Teddy igår utöver Pärlan. Försöker få till att rida lite andra hästar nu då det är bra för ridningen på Pärlan. Indra var jätteduktig och Teddy är en tonåring, inget snack om saken. Testade mig med det mesta och sprang ut från banan två gånger, han satte helt enkelt alla mina ridkunskaper prov. Pärlan var super fin igår och vi fick till en av våra bästa galopper någonsin. Red lektion för Angelina, var en sån lektion där vi i mellan allt diskuterar och verkligen hittar en lösning. Älskar de lektionerna, de ger så otroligt mycket.