Det är fem hela veckor sen du åkte, fem veckor!
Jag saknar dig något förbannat och vill ha dig här, jag vill känna din doft igen!
Jag gråter, jag saknar dig, jag gråter glädjetårar för den fina tiden vi hade, den var inte lång men den var underbar!
Vi hade både med- och motgångar, vid hade bra stunder och vi hade super lyckliga stunder, vi hade allt!
Fem vecor har gått, och jag minns våran första galopp som om det vore igår, hur osäker och rädd jag var, vi visste inte om du hade galopperat med ryttare för, jag var nästan skräckslagen. MEN DET VAR UNDERBART!
Jag blev så rädd första gången du protesterade, jag blev rädd att jag hade förstört dig, jag minns även hur nervös och rädd jag var när vi skulle hoppa första gången, men hur UNDERBART det va! Allt var UNDERBART!
Jag var nästan rädd varje gång vi skulle testa något nytt, men jag litade ändå på dig och allt blev bra till slut.
Vi avslutade vår resa med en clearround på femtio centimeter i galopp, jag var stolt över dig då, även att du rev ett hinder, jag blev så taggad av alla "det kommer inte gå", "hästen kan inte", "det är inte ens lönt att försöka", "hästen duger ju knappt till körning"!
MEN VI LYCKADES, VI LYCKADES TILLSAMMANS OCH DET ÄR JAG SÅ FÖRBANNAT STOLT ÖVER!
you will always be in my heart and in my mind!