Sanningen
DATUM: 2014-07-30 TID: 03:05:00
Texten som är överstruken har jag skrivit på i över en vecka och inget av det stämmer längre, förutom det att Pärlan är en känslig häst.
Brynarcal Black Pearl
| Permalink
Efter många om och men, efter nästan två månader av katastrof, ridapass som slutat i gråt och som fått mig att inte vilja fortsätta har allting äntligen fallit på plats.
Pärlan är en känslig häst som känner av allt, och då menar jag allt. Hon känner direkt vad ryttaren är på för humör och det speglar av sig väldigt mycket på henne. Då förstår man ganska väl varför de senaste veckorna varit som dem varit. Jag har varit som en levande känsloorkan och ja tyvärr funkar inte det. Pärlan kände till och med av att något var fel innan jag själv märkte det.
Jag ska vara ärlig och säga att jag själv inte kan hantera när det blir så här, jag kan inte ta mig ur det och därför behöver jag någon som sitter och påminner mig om att andas, ta det lugnt och fokusera på något annat. Jag behöver hjälp med att ta mig ur den onda cirkeln som blir. Det var vad jag och Angelina kom fram till när vi pratade om hur jag skulle ta mig ur det här.
Texten som är överstruken har jag skrivit på i över en vecka och inget av det stämmer längre, förutom det att Pärlan är en känslig häst.
Det blev aldrig bra, vilket jag insett nu. Skenet bedrog, eller något i den stilen. Jag hade bara några bra stunder.
Efter jag ridit i söndags funderade jag en hel del och för första gången erkände jag att det är jag som sätter käppar i hjulen för mig och Pärlan, och inte hon. Det är jag som inte klarar av det mentala när det blir för mycket. Det är jag som fastnar i det negativa och krånglar till allt. Det är jag som tappar humöret när jag inte får.
Jag och Angelina ska lägga upp en plan för att lösa det här. Angelina har till och med en på G. Nu hoppas jag verkligen att det här löser sig, annars vet jag inte vad jag gör. Jag vill inte hålla på med ridning om jag inte kan rida den hästen jag älskar mest...
Kommentarer till detta inlägget:
Trackback
