Som jag skrev här om dagen så gick hoppträningen bra, i stora drag. Jag har jättesvårt för att berömma mig själv så om jag får gissa gick det nog bättre än vad jag tror. Vi gick faktiskt ett steg framåt, eller fick en hjälp för att ta oss framåt. Men för att göra det gick vi några steg bakåt.

Det gick bra att hoppa fram enda till vi skulle hoppa en oxer. Jag blev lite osäker och eftersom Pärlan är en sån typ av häst som känner av ryttaren ganska väl så påverkas hon. Det jag blir osäker på är om hon kommer hoppa av för tidigt eller om hon kommer hoppa av nära hindret, jag sitter och tänker på det och vågar inte riktigt rida henne ända fram till hindret. Vilket gör så det mest blir pannkaka av allt ihop. 

Efter några språng då jag höll på att trilla av och att jag mest ville ge upp, gav Anneli mig en push i rätt riktning och så bestämde vi för att lägga fram en galoppbom framför varje hinder. Som en liten försäkring så hon hoppar av rätt och jag kan arbeta i galoppen ända fram till hindret. Helt enkelt för att höja mitt självförtroende. Det hjälpte och jag vågade verkligen rida galoppen ända fram. Så nu ska vi hoppa med galoppbom fram till nästa träning så får vi se hur det blir då, sen är det ju även galoppen vi behöver träna på. Som alltid, men det börjar ta sig nu. Så fort galoppen blir bättre hoppas jag på att vi kan börja med galoppombyten också.