Jag gissar att de flesta av er redan räknat ut att vi inte fick med oss någon rosett hem och så finns det väl kanske någon av er som faktiskt varit inne på equipe och tittat resultat och ni vet redan hur det gick. 

VI blev uteslutna efter fjärde hindret, fick ett stopp på tvåan och ett stopp på trean. Men jag är ändå så stolt och nöjd över vår insats och att hon hoppade dessa fyra hinder ändå. Min tappra stjärna.

När jag kom in i ridhuset så kändes hon cool lugn, trots en lyktstolpe med dekorationer runt precis där man kom in tittade hon inte skeptiskt. Inte på blommorna som var vid hinderna heller. Däremot så blev hon livrädd för funktionären som stod vid ett av hinderna och plattade till underlaget. Efter det fram till min startsignal är det ganska blurrigt. Det enda jag kommer ihåg med totalklarhet är att Pärlan frös fast i marken framför sista hindret när ekipaget före mig var på väg från sjuan till åttan, och jag stod iväg. Jag har så dåligt samvete över detta, nästintill ångest, för att jag inte kunde flytta på min häst och förstörde för ekipaget innan.

På något sätt fick jag ändå Pärlan att gå framåt, vi fick startsignal men kom knappt upp i galopp och hon snarare backade än gick framåt. Första hindret var inga problem när vi väl fattat galopp, men så fort hon landade igen blev det trav och en dålig väg till hinder två då jag kämpade för fullt med att få galopp plus att buskarna bredvid hindret blivit lite läskiga i samband med att hon blev skrämd. Andra försöket blev mycket bättre och till trean hade vi en okej galopp men jag kunde inte stötta henne tillräckligt mycket så vi fick ett stopp. Andra gången var bätte även där, kändes som att hon släppte lite och faktiskt sög tag lite i hindret. Hon fick dock inte riktigt med sig bakbenen vilket är helt förståligt. Till fyran var det helt okej, blev nästan ett stopp på fyran men hon hoppade ändå och fick då ta i en hel del och jag hängde inte riktigt med på det så då var vi lite tillbaka på ruta nummer ett igen helt utan någon energi eller fart framåt. Lyckades inte heller få fram något fram till femte hindret och så här i efterhand tror jag att jag gav upp lite, hade nästan igen ork kvar så då fick vi ett sista stopp. Men trots denna kaosartade start fick hon så mycket beröm igår, hon ställde upp för mig. Trots att hon var skeptisk och inte ville lyssna framåt så fanns det en del av henne som litade på mig och hoppade ändå. Jag kände dessutom ingen tvekan över hinderhöjden vilket jag är stolt över mig själv för, nu gäller det bara att jobba vidare. Få mer rutin och att jag ska kunna hjälpa Pärlan när hon blir rädd. Att hon ännu mer ska lita på mig att jag aldrig skulle sätta henne med flit i en situation som kan skada henne.