För några veckor sen tillbaka, om jag inte minns helt fel, så hamnade vi i en svacka. En av våra vanliga svackor skulle jag nästan vilja säga. När jag inte mår helt hundra mentalt och hon visar det tydligt. Sättet jag hittat att ta oss därifrån är att släppa alla krav. Den här gången var der bort med sporrar och spö och målet var att gå framåt och svänga när vi skulle svänga. Detta löste vi ganska snabbt och jag började sen, mest efter lektionen för Lotta, att fokusera på flyttandet igen. Speciellt då ytter. Har tragglat med detta det sista nu och i torsdags var hon så himla fin, fortfarande lite seg att ta skänkeln ibland. Men i traven bara dansade vi fram några gånger. Det är redan stor skillnad på hennes lyhördhet när det kommer till att ta skänklarna. Att svänga för ytter i dressyr och bommarbete är numera nästan inga problem, ska bara ta med det till hoppningen också. 

För varje gång vi får gå tillbaka några steg så kommer vi alltid tillbaka lite starkare. Jag får liksom en stund att analysera min ridning och på så sätt förändra den till det bättre. 

Just nu är jag bara så stolt över oss och vill göra allt för att kämpa lite extra. Vi ska ta oss så långt vi kan, fina lilla häst ❤️