Min tanke med den här P&J var att få göra två självförtroenderundor på 80 och 90. Bara få känna att vi kan och att det är lätt. Det var ju dock inte riktigt så det blev.
Det var minst sagt en tittig bana med något under varje hinder. Var bland annat vattenmatta under två hinder och det ena hoppades två gånger, så sammanlagt blev det tre språng över vattenmatta på en bana. Annars så var det gräs och mur mm under hinderna.
Ni kan ju då tänka er hur det kändes när vi gick in till 80. Självförtroendet i botten med en häst som dessutom just nu är tittigare än vanligt ensam i ett, för henne, nytt ridhus. Det kändes riktigt jobbigt. Och framhoppningen hade inte känts så bra heller, hon ville inte riktigt gå fram. Hon är ju tyvärr sån ibland när det gäller nya ridhus och det var inte jag som påverkade henne den här gången.
Summa summarum så fick vi ett stopp på alla hinder, förutom ett, i 80 så någon självförtroende runda blev det ju inte precis. Alla stoppen är helt och hållet mitt fel. Jag backar av innan hinderna och lämnar henne lite i sticket, är det då läskiga hinder så finns det inte en enda chans att hon hoppar om inte jag är 100% med henne. Jag vet ju direkt efteråt att jag gör så mycket fel, men jag måste lära mig att "se" det tidigare och då kunna göra något åt det.
Jag har film på den här rundan, men jag tror inte ni vill se den då den blev väldigt lång. Trots alla stopp och min riktigt dåliga ridning så måste jag ju vara nöjd att vi tog oss över alla hinder tillslut. Jag försöker verkligen hitta något bra/positivt med varje runda och den här gången är det ju definitivt att vi tog oss över alla läskiga hinder till slut, och kan ta med oss det till senare starter.
I 90 däremot så gick jag in med lite mer "jävlar anamma" att vi skulle ta oss runt. Bestämde mig för att rida hela vägen fram och då gjorde jag det. Fick ett olyckligt avbrott efter fyran så fick inte igång henne ordentligt igen. Red en lite dålig väg så bogen åkte ut plus att det var en läskig grön "gräsmatta" under hindret (låg en bom för i förra klassen) så då fick vi ett stopp. Började bli trött redan då och det var bara hinder fem. Hoppade däremot sexan bra, vilket var ett av de få hinder vi hoppade bra. Kände däremot hur Pärlan började bli riktigt trött mot sjuan och likaså jag. Redan när vi red upp mot det hindret kände jag hur jag inte orkade och därför skrittar vi typ fram till hindret. Energin tog helt slut när hon inte gick fram någonting av sig själv. Men när jag fattade ny galopp sen så gick hon fram mer av sig själv. Så då gick det bra de två hinder som var kvar.
Är ju definitivt mer nöjd med den här rundan. Det gick mycket bättre trots att jag fortfarande ine var där helt hundra och inte red så bra.
Nedan kan ni se film på andra rundan.
Det blev ju definitivt inga självförtroenderundor, men tron på att vi tar oss över läskiga hinder är ju boostad. Sammanlagt tog vi oss över vattenmatta sex gånger och det är jag riktigt glad för. Vi fick träning i hinder, nu är det bara jag som måste se till att rida ordentligt igen. Det är bara en massa träning som gäller.
Jag som driver den här bloggen heter Olivia och jag är född 1997. Jag har precis tagit studenten från Naturvetenskapliga linjen. Det bästa jag vet är att rida och fotografera. Jag rider min halvfodervärds häst Pärlan minst tre gånger i veckan. Läs mer om mig HÄR och läs om Pärlan HÄR
