Därefter kom det en massa regn och snö, det frös även i backen kort efter så banan blev oridbar. Enda gången jag fick rida henne ordentligt var egentligen på hoppträningen. Jag kände lite på henne i skogen och så, men det blir ju inte alls samma sak. 

Som ni vet så åkte vi till Värnamo och tävlade den 12 november. Jag vet inte hur många av er som tittat upp vårt resultat, men vi blev uteslutna på hinder nummer 6. Det har lite olika anledningar till varför, men den absolut största är att jag sätter alldeles för stor press på oss och det måste jag jobba bort för att vi ska kunna ta oss framåt igen. Vi hann även med en dressyrträning under veckan min mamma var hemma. Och vi gick från den bästa till den sämsta träningen. Det märktes så tydligt att hon inte fått jobba ordentligt flera dagar i veckan under en månads tid. Hon blev trött direkt och allt arbete var riktigt jobbigt. Galoppen som hade känts riktigt bra på förra träningen kändes inte alls bra på denna. Kan ju tillägga att jag varit sjuk i ungefär en veckas tid också, så jag var ju ganska så ur form också. Både jag och mamma kände att det var dags att börja åka till ridhuset en gång i veckan och då fick vi som läxa att lägga mycket fokus på galoppen. 

Och om jag har lagt fokus på galoppen. Sen veckan efter den träningen fram till slutet av förra veckan har fokuset enbart legat på galoppen. De dagarna vi inte åkt till ridhuset har jag och Adam ridit ut i skogen och kört flera vändor i galoppen. Helt kravlöst från min sida, bara för att öka hennes styrka. För varje vecka har vi dessutom ökat längden lite för att utmana dem ännu mer. Det har definitivt givit resultat! Det är nästan så att jag inte vill sluta med det, hehe. 

När vi var i ridhuset för första gången förra veckan så kändes det lite så där. Hon blev trött ganska fort och när vi ställde fram ett hinder och hoppade lite kändes det pannkaka av alltihop, men det såg mycket bättre ut än vad det kändes. Men när vi var i ridhuset den här veckan så var ridkänslan och ridbarheten helt magisk. Hon var så med på jobb, framåt och galoppen kändes precis som den träningen som gick så bra. Och galoppen kändes bara ännu bättre i lördags på hoppträning så nu känns det som att vi är på rätt väg igen.

 

Det var en lite update från vad jag och Pärlan har hittat på det senaste och hur det går för oss.