Hoppträningen i lördags gav lite blandade känslor och gav oss ännu en pusselbit, men i helt het är jag nöjd med träningen och gick därifrån med en lite självförtroendeboost.

 

 

I början gjorde vi en övning på stora mittvolten, vi hoppade oxern och två stycken cavaletti. Vilket inte gick särskilt bra för oss. Jag fick inte fram henne ordentligt så hon bröt av, hoppade stort och var allmänt seg. Hur mycket jag än försökte så fick jag inte fram henne. Om jag ska vara ärlig kändes det inte jätteroligt och tänkte mest "ska jag aldrig lära mig att rida hennes galopp?". Men jag bet i det sura äpplet, la det bakom mig efter att jag försökt komma på en lösning. Måste bara tillägga att vi "hoppade" vattenmatta också. 

När vi gick vidare till nästa övning, linjen med tre hinder och sedan la vi på volten också, bestämde jag mig för att verkligen kämpa mig ner i sadeln och driva med sätet. Och vilken skillnad det blev, hon kom äntligen igång och lyssnade framåt. Däremot fattade hon inte riktigt vad som hände och trillade mest igenom linjen. Andra gången hoppade hon jättefint och när vi la på volten sen gick det också bra. Lite jobbigare på volten men hon gick fram bra.

Som avslutning höjde Anneli upp lite och vi hoppade den lilla banan ni ser på filmen. Det kändes så himla bra, höjden spelade ingen roll och jag kunde reglera henne bra. Till och med galoppen kändes bra och det händer inte särskilt ofta. På filmen, som Emma var så gullig och filmade, ser ni andra och sista gången.