Jag är trött, jag är så himla trött på att inte kunna ta oss hela vägen in i mål. Jag är trött på att hela tiden göra minst ett fel som resulterar i en rivning eller ett stopp. Jag vill bara kunna hålla tungan rätt i mun och rida runt hela banan utan att sabba något. Pärlan ställer upp för mig i så många lägen då hon inte borde och jag vill kunna ställa upp för henne, men jag sviker hela tiden. 

Satt hela vägen hem från Tranås igår och funderade på hur jag ska rida på nästa tävling för att vi ska bli felfria. Men jag kom inte fram till något svar, eller jo för jag vet ju exakt hur jag ska rida men jag får verkligen inte till det och det är den biten jag inte vet hur jag ska lösa. 

 

Jag är så nöjd över Pärlans prestation igår, hon var som vanligt så fin och hoppade bra. Trots att hon kändes lite matt i musklerna i andra klassen, vilket dessutom var 1 meter då tävlingen var ute, så hoppade hon så bra. Även om jag inte heller riktigt orkade och inte alls var lika följsam i sprången så ställde hon upp och hoppade. Vi tog oss till och med över vattenmattan i båda klasserna helt utan problem, vi har tagit oss ett litet steg på vägen iallafall.

Något jag är mindre nöjd med, vilket ni nog listat ut vid det här laget, är min egen insats. I första klassen (90cm) fick jag oss att stanna en gång på ett hinder som vi borde hoppat utan problem, andra gången red jag inte särskilt mycket bättre men hon hoppade än då vilket resulterade i en rivning. Red dåligt till hindret efter så vi rev det också. I andra klassen (1meter) blev det två stopp på samma som i 90, men det var desto fler hinder som hon ställde upp för mig när jag inte red mitt bästa. I överlag var min ridning usel faktiskt, jag föll fram efter varje språng och var inte alls följsam eller red bra fram till hindrena. Det enda positiva är nog att vi trots allt hade ett flyt. Även om min ridning var dålig så skulle jag inte vilja säga att det blev hackigt och ryckigt utan att det faktiskt fanns ett litet flyt i ritten. 

 

En vacker dag hoppas jag att vi kommer göra de där perfekta starterna och känna den speciella lyckan, jag tänker inte ge upp på varken dig eller mig. Du är speciell och värd det bästa.