Årets första start var tänkt att vi skulle göra i Vetlanda den 12 mars, men jag har flyttat fram årsdebuten på obestämd tid just nu. Jag har tyvärr också behövt lägga hemmatävlingarna i april på hyllan, chansen att vi är redo för 1 meter då är inte särskilt stor. Även Anebys tävlingar vid påsk har jag bestämt att vi inte ska på, utan att jag troligen hänger med familjen till Åre istället. Så som det ser ut nu blir årets tävlingsdebut inte först förens i slutet av april, närmare bestämt den 29 april i Tranås. Älskar ju deras utebana. 

 

Jag skulle säga att jag har under hela min och Pärlans tid alltid varit noga med att inte gå för fort fram. Har hellre startat en höjd/klass en gång för mycket än att gå upp en klass. Det var först när våra sadlar blev stulna, eller egentligen mer ett år senare, som jag kände stressen att komma framåt fort. Tanken var ju att vi skulle startat på hemmaplan den sommaren, men avsaknaden av ordentlig sadel gjorde att vi inte kunde träna ordentligt och starten på hemmaplan flyttades fram ett år. Vi lade upp en ordentlig och bra plan. Men tyvärr kan man inte alltid hålla sin plan. Förra sommaren lyckades jag jobba när de flesta tävlingar var och de som jag faktiskt kunde åka på blev tyvärr inställda. Så med bara en 1 meters start i bagaget, var jag dum nog och, startade vi på hemmatävlingarna i augusti. Jag kunde inte hålla nerverna i styr och jag satte dessutom en fruktansvärd stor press på oss båda. Pärlan var ändå i bra kondition och skulle klarat det, men jag var definitivt inte redo. Det är faktiskt första gången som jag tycker att vi har gått för fort fram, med resultatet i hand hade jag inte startat utan försökt få fler rundor i bagaget innan vi startade hemma. Men det är lätt att vara efterklok. 

 

Så nu har jag lagt en ny liten plan och jag kommer ta det väldigt försiktigt fram. Både jag och Pärlan ska vara redo den här gången. Så vi kommer köra på med 70 cm tills jag känner att vi båda ligger på samma våglängd och jag inte behöver jobba ihjäl mig. 70 cm kan vi ju nämligen komma lite hur som helst på men ändå ta oss över. Sen är tanken att ta med oss det vi har från 70 och sakta men säkert gå upp i klasserna. Men jag tänker definitivt inte gå upp en klass förens det känns helt hundra. Hoppa enstaka hinder kan vi på en meter men att få till ett bra flyt i en bana är det vi behöver jobba mest med och där kommer fokuset ligga, på lägre höjder. Jag tror att det kommer gå bättre/snabbare nu när jag har henne alla dagar, du kan jag anpassa ridningen så mycket mer. 

 

Jag hoppas ni är med på och vill läsa om vår lilla resa. Vi har inte de bästa förutsättningarna, men jag vet att vi kan och vi ska.