Var precis och sa hejdå till Moa, hur det ens var möjligt så var det jobbigare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig och då har jag verkligen föreställt mig det värsta. De senaste 10 åren har jag alltid haft henne 5 minuter bort, nu kommer det vara tiotals mil i mellan oss. Det går inte ens beskriva den känslan, tur att jag har henne bara ett telefonsamtal bort vart hon än är i världen. Så stolt och så ledsen på samma gång. Världens bästa vän ❤️

Ja ni kanske förstår att jag inte är så sugen på att skriva om dagens ridning just nu, det kommer imorgon istället. Nu tänkte jag läsa några sidor i min bok innan jag somnar. Godnatt!