2015 slutar och 2016 tar dess plats. Ett nytt år börjar och ett gammalt slutar.

 

En dag då alla firar, ger nya löften och är allmänt taggade på livet. Jag däremot, jag vill inte fira, jag vill inte ge nya löften och jag är definitivt inte taggad på livet. Jag går till festen med en stor klump i magen. En klump med blandning av ångest och panik. Jag ser inte fram emot ett nytt år, ett nytt år innebär ett år äldre och ett år närmare framtiden. Jag vill inte till framtiden, den skrämmer mig. Att inte veta vart jag står om ett år är jobbigt. Att det då kommer ett nytt år med en massa saker jag aldrig varit med om tidigare och en höst som är helt oviss ger mig panik och ångest. Jag är helt enkelt rädd för att växa upp och bestämma vad jag vill göra med mitt liv, jag är rädd för att lämna tryggheten jag byggt upp här. Jag vill inte fira in ett nytt år med nya möjligheter...